Dokumentärfilmaren Henrik Evertsson vann Stora journalistpriset för nya avslöjanden och fakta om förlisningen av M/S Estonia. Men vissa namnkunniga journalister kritiserar dokumentären, men utan att visa på några konkreta faktafel.
Nu svarar Henrik Evertsson på kritiken från gamla vänsterjournalister – som Jan Guillou – om att att dokumentärserien ”bara för fram spektakulära konspirationsteorier, utan några belägg för att de stämmer”. De menar också att Evertsson med hjälp av suggestivt klipparbete och urval av berättelser skapar känslan av en mörkläggning av de verkliga orsakerna bakom förlisningen.
– De försöker klistra konspirationsteorier på mig utan konkreta exempel. Om de hade påvisat sakfel eller metodfel hade det varit lättare att bemöta. Men det är bara svepande anklagelser, säger Evertsson till Expressen idag.
– Det är bra och intressant att grävande journalistik diskuteras. Vem som helst kan kritisera, jag bryr mig inte om namnen. Men jag efterlyser en värdigare debatt, säger han.
Dokumentärens avslöjande har fått effekt
Evertsson fick Stora journalistpriset i kategorin ”Årets avslöjande” för att han bevisar att det finns ett tidigare okänt hål i fartygets skrov. Och denna faktauppgift har fått tre regeringar som tidigare avvisat allt tal om att det funnits hål i skrovet – just som konspirationsteorier – att besluta om nya dykningar.
Dokumentären har ju avslöjat statsmakternas tal om konspirationer som lögner. Regeringar har tvingats tänka om.
Att då journalister går ut och anklagar Evertsson för att föra fram ”spektakulära konspirationsteorier” är ju bara löjligt.
Unken kritik från gamla journalister
Det går att se skillnader mellan den äldre generationens journalister och det sätt som Evertsson arbetar på. Den sistnämnde spelar på känslorna kring katastrofen och de mer än 850 döda, men det är ju känslor som funnits hos anhöriga i över 25 år. De är en realitet.
Evertssons Discoverydokumentär är mer av drama än ett gammaldags grävande journalistiskt arbete. Men Evertsson har helt rätt i att kritiken måste innehålla substans för att den ska kunna tas på allvar.
Det är något unket över att de gamla journalisterna, formade i en tid då vänsterextremism var comme il faut, nu försvarar den socialdemokratiska statsmakten mot en ny generations journalistiska kritik genom att påstå att dokumentären ”skapas känslan av att någon eller några inom statsmakten döljer de verkliga orsakerna till att Estonia förliste”.
Varför ska statsmakten få komma undan kritisk granskning? De har ju uppenbart ljugit om hålet i skrovet. Det skapar ökad tyngd för att ifrågasätta allt annat som sades och gjordes. Visst, på den punkten finns inget bevisat. Men genom att tvinga statsmakterna att gå vidare med hålet, kan man förhoppningsvis tvinga fram mer fakta.
Och ingen kan förneka att hålet i skovet är ett grundskott mot statsmaktens hittillsvarande hållning.