Jämfört med sommaren 2018, inför slutspurten i riksdagsvalet, har oppositionsledarna kraftigt stärkt sitt förtroende i väljarkåren medan flera av regeringsunderlagets partiledare har tappat stort.
Det är Demoskop som för Aftonbladet ställt frågan hur stort förtroende de tillfrågade har för respektive partiledare nu i december 2020.
Aftonbladet jämför med senaste mätningen från i september, men intressantare är de långa trenderna. Därför jämför jag här nedan med partiledarnas (eller företrädarens) förtroende sommaren 2018.
Då framgår att de tre oppositionspartiernas ledare i M, SD och KD har fått kraftigt ökat förtroende i folket. De har stärkt sin ställning med mellan 10 och 18 procentenheter vardera.
Januaripartiernas ledare tappar förtroende
Allt medan flertalet av januaripartiernas ledare har tappat förtroende. Vänsterpartiets partiledare har rasat från 34 till 15 procent sedan man bytt från Jonas Sjöstedt till Nooshi Dadgostar (något som också Aftonbladet missat i grafiken). Det är ett större ras än Nyamko Sabuni som tagit över från Jan Björklund, då L-ledaren gått från 25 till 8 procent.
Centerledaren Annie Lööf tillhör också de stora förlorarna och har rasat med 10 procentenheter sedan sommaren 2018.
Statsminister Stefan Löfven (S) räddas av coronakrisen. Han har ökat med några procentenheter, liksom Per Bolund (MP) även om båda språkrören fortsatt ligger i bottenskiktet.
Ett regeringsalternativ växer fram
När man jämför Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson med rödgröna sidan, där bara Stefan Löfven ligger i samma förtroendeliga, är det uppenbart att här växer ett självklart regeringsalternativ fram som har brett stöd i opinionen också på det personliga planet.
Sverige behöver ett starkare ledarskap än det vi haft. Oppositionen har goda chanser att ta över, om man visar att man har kraften och viljan att regera landet och vända nuvarande kaos till seriös prioritering av statsmaktens kärnuppgifter.
Coronapandemin visar att staten måste prioritera grundläggande samhällsuppgifter och att det därför måste bli slut på alla jippon och dumheter. Politiken ska tjäna folket, inte agera ideologiska kommissarier med världsfrånvända idéer.