Sånginsatsen ”Jag avskyr dig och allt du tror på” med diverse opinionsbildare (inkl undertecknad) i satirprogrammet ”Svenska Nyheter” i SVT fortsätter att väcka känslor. Nu är det Göran Rosenberg som förundras.
KOMMENTAR. I radions samhällsmagasin ”Godmorgon, världen!” bidrog på söndagen den gamle redaktören och författaren Göran Ronsenberg med en krönika. Om sånginslaget Jag avskyr dig och allt du tror på i Svenska Nyheter.
Han sa: ”Det var bitvis både träffande och roligt, men som jag såg det, också sorgligt, eftersom det jag såg, eller tyckte mig se, var en offentlighet som hade havererat. Inte bara en satir över en offentlighet som hade havererat, utan genom de offentliga debattörernas självvalda medverkan, ett slags bekräftelse på att det faktiskt var så.”
Jo, men visst. Jag ser inslaget som en öppen bekräftelse på att offentligheten har havererat. Satir fungerar bäst när den klär av en utbredd förljugenhet i samhället. Det är själva poängen med satir: att nå närmare sanningen med andra medel än de vanliga.
Rosenberg fortsätter: ”Vi är alla fast i karikatyrbilderna och nidbilderna av oss själva och det är bara att gilla läget, tycktes de alla säga – och även om det var med en glimt i ögat, så fastnade skrattet i halsen, åtminstone på mig.”
Nej, att självkritiskt och öppet erkänna bristerna är inte att ”gilla läget”, utan tvärtom ett rop efter förändring.
Iallafall för mig, hoppas jag att detta erkännande ska hjälpa oss alla att komma ur detta ekorrhjul där ”Jag avskyr dig och allt du tror på”.
Om vi från vänster till höger, från radikal till konservativ, medger att debattklimatet är galet, då tar vi ju också på oss uppgiften att försöka ändra på det. Om vi erkänner att vi inte är bättre än motståndarna på detta, skapar vi oss en gemensam uppgift att skärpa oss.
Jag tror att satiren kom för nära det egna jaget hos många i den svenska ankdammen för att kännas bekväm. Hade det varit amerikanska debattörer som medverkat i ett motsvarande inslag i humorprogrammet ”Saturday night live”, hade svenska tyckare säkert bara skrattat. Men när det handlar om den svenska miljön som man är en del av, då blev satiren ett slag i ansiktet på dem själva. En spegelbild de inte ville se.
Rosenberg verkar ha glömt att satir är just samhällskritisk, i syfte att påpeka problem som man borde göra något åt.
Han avslutar: ”Det är sorgligt, för att inte säga skrämmande, att vi är på väg att förlora förmågan att kommunicera på allvar med varandra i en tid när vi mer än någonsin behöver den förmågan.”
Jo, men det är ju just detta som är poängen med den fantastiskt, underbara musikaliska sånginsatsen!
Men humor är inte enkelt. Och satir är riktigt svårt.