Ett av få positiva inslag under året 2020 är hur mycket det konservativa vuxit fram i den svenska allmänpolitiska debatten. Och när en ny stor planta tar ljus från gamla, väcker det naturligtvis förvirring och ilska.

Från att ha varit stendöd i nästan etthundra år, har konservatismen som begrepp återkommit med full kraft. Men det är inte den sorts överklasskonservatism som förlorade striden om rösträtt som är tillbaka.

Tvärtom är det en småfolkskonservatism – eller radhuskonservatism, enligt Johan Hakelius – som blivit den främsta motståndaren till den vänsterradikalism som borgerliga liberaler inte orkar stå emot.

Folkhemsfalangen i folkrörelserna

Småfolkskonservatismen fanns i de gamla folkrörelsepartierna S och C, men är nu tryggt förankrad i Sverigedemokraterna. Ja, det är ju ett faktum att stora delar av ”folkhemsfalangen” inom S har bytt till Sverigedemokraterna, och därmed har ritat om det politiska landskapet.

Denna småfolkskonservatism är förvirrande för de som mer har överklasskonservatismen för ögonen när de talar om vad konservatism är. Eller ”strukturkonservatismen”, som Nya Wermlands-Tidningen i ledare kallar det när man är emot mer kraftfulla förändringar. Men överklasskonservatismens icke-konfrontatoriska hållning mot vänstern leder fel i vår nutid. Som NWT konstaterar: ”strukturkonservatismen, om den fick råda, skulle önska att vänstern fortfarande ägde problemformuleringsprivilegiet”.

Småfolkskonservatismen söker inte revolution snarare än reformer, men den blundar inte för allt det som vänstern förstört med sin radikalism. ”Det svenska kulturkriget startades inte av högern, utan av den moderna vänstern. Att de konservativa går till motoffensiv får främst betraktas som självförsvar”, summerar NWT.

Överklasskonservativa är bara egoistiska posörer

De överklasskonservativa är mer måna om att fortsatt få tillträde till de fina salongerna inom etablissemangen än att stå upp för konservativa värden.

För min del är de som kallar sig konservativa men accepterar vänsterradikalismen bara för att få frottera sig med etablissemangen inte konservativa på riktigt. De är posörer, som utnyttjar konservatismens allt starkare lyskraft i rent egoistiska syften.

Att konservativa idag ställer krav på omfattande förändringar av det svenska samhället beror enbart på att vänsterradikalismen hunnit förstöra så mycket. Konservativa vill ta bort allt det skräp och vansinne som vänstern medfört. Det är inte att vara revolutionär, det är att hjälpa samhället tillbaka till fast mark. Till beprövad politik som skapade trygghet, stabilitet och framtidstro.