På samma sätt som invandringspolitikens misslyckande långsamt klarnade ser vi nu hur EU-projektets avigsidor träder fram, menar Erik Dahlin i denna debattartikel.
Ska Sverigedemokraterna behålla sin tillväxt måste partiet hitta en ny hjärtefråga, vilken med fördel borde vara att lämna EU.
Utvecklingen av EU har många likheter med hur invandringen till Sverige utvecklade sig från 1980-talet och framåt. SD har varit mycket framgångsrika i att förklara vad som gått snett i migrations- och integrationspolitiken och nu måste man göra samma sak med EU trots, eller kanske eftersom, inga andra partier är med på tåget.
På samma sätt som folk i gemen instinktivt var för invandring på 80- och 90-talet är man för EU idag.
Även om många svenskar såg framväxten av utanförskapsområden, vissa invandrares udda syn på kvinnor, en överrepresentation i brottsstatistiken och en stor börda för skattekollektivet så rådde åtminstone politisk enighet: Invandring är bra.
Från berikande till belastning
Detta motiverades ända in på 2010-talet bland annat med att arbetskraftsinvandringen från Italien på 50-talet hade varit gynnsam, att svenskarna hade berikats med så mycket exotisk mat samt att Zlatan gjort många mål i landskamper för Sverige.
Liknande argumentation hörs i EU-debatten idag. Man blundar för vad EU håller på att utvecklas till och hänvisar istället till grundtanken med unionen. Vidare låter man påskina att vi inte kan ha fri rörlighet av varor utan att också ha fri rörlighet för människor, trots att exempelvis Mexiko, USA och Kanada har ett frihandelsavtal utan fri rörlighet.
Likheten med invandringsdebatten är slående.
Vill Sverige vara en del av det internationella samfundet så har det hetat att vi inte har något val, vi måste bevilja asyl till alla som kommer till gränsen med skyddsbehov. Givetvis finns många exempel på länder som inte gör så men som fortfarande är en del av det internationella samfundet.
Genomskådad bluffen
Visst är det smidigt och trevligt att röra sig fritt inom EU, men baksidan är att kriminella också rör sig fritt över gränserna. Grunden till att europeiska stöldligor kan dammsuga Sverige på båtmotorer, bildelar och liknande stöldgods är att vi inte har en effektiv gränskontroll. Svensken har lärt sig att om man vill röra sig fritt inom EU så måste man acceptera att bli bestulen på sina ägodelar. Likheten med migrationen är även här slående.
I en öppen värld där vi äter kebab och pizza och rör oss fritt över gränserna måste vi stå ut med hederskultur och stöldligor inpå knuten. Alltsedan Rumänien och Bulgarien anslöts år 2007 har sprickorna inom unionen blivit alltmer uppenbara. Det som från början var tänkt som ett fredsprojekt har visserligen inte utvecklats till krig, men relationen mellan exempelvis Storbritannien och Frankrike har milt uttryckt varit bättre än de är nu.
Från frihandel till bisarra ambitioner
EU har också utvecklats från frihandelsunion till en omfördelningsunion med bisarra klimatambitioner. Hela 30 procent av medlen i den så kallade Coronafonden på 7 500 miljarder kronor kommer att gå till ”klimatåtgärder”.
Ingen vet förstås om EU därigenom räddar planeten, men det vi kan vara 100 procent säkra på är att Sveriges befolkning per capita kommer att få betala en mycket stor andel av kalaset.
Sveriges relation med EU befinner sig ungefär på samma nivå som vi befann oss på med invandringspolitiken för 30 år sedan. Vi hade både bra och dåliga erfarenheter, men de allra flesta valde att blunda för de dåliga erfarenheterna. Andra extrapolerade dessa varningsklockor och insåg att invandringen hade potentialen att bli en katastrof för Sverige.
Fortsätter EU att utvecklas mer i federal riktning där norra Europa får utgöra socialtjänst åt södra och östra Europa så har EU verkligen potentialen att bli en lika stor katastrof för Sverige som invandringen.
Eftersom Sverige har mycket lite att säga till om inom EU och vår bundsförvant i många frågor, Storbritannien, redan har lämnat så känns ett utträde som den rimligaste vägen att välja.
SD borde argumentera för ett ordnat utträde och i de bästa av världar få med sig länder som är i samma situation för att direkt efter utträdet upprätta en ny nedbantad frihandelsunion med bas i norra Europa. En sådan union skulle i sin tur ha goda förutsättningar att förhandla frihandelsavtal med det EU som är kvar.
Erik Dahlin
Programledare i podden ”Samtidigt”