Var är Frankrikes allierade i kampen mot islamism, frågar The Spectator i senaste numret. En pinsam tystnad råder från Europas politiska ledare.

Efter alla islamistiska terrordåd har president Macron menat allvar med den franska republikens tradition om sekularism och sagt att den inte är förhandlingsbar. Han sa också saker som ärliga opinionsbildare i den muslimska världen borde erkänt och berömt, som efterfrågan av en ”upplysningens islam”. Han betraktar inte islam som problemet, men väl radikala former av religionen.

Vår tids farligaste fråga

Men några ärliga opinionsbildare som backar upp Macron på den internationella arenan är svåra att finna, konstaterar Douglas Murray i Spectator.

”De senaste veckorna har franske presidenten Emmanuel Macron lämnats ensam att hantera en av vår tids farligaste och mest känsliga frågor: Islamisk extremism. Och medan han fördömts från Ankara till Islamabad och bojkott startats av franska varor, är det tystnaden hos övriga europeiska ledare som är mest slående”, skriver han.

Och svårast av allt är att finna några ärliga opinionsbildare bland dem som gör anspråk på att vara ledare för världens muslimer. Den just nu mest ivriga kandidaten till att bli en framtida ledare över kalifatet är Turkiets Recep Tayyip Erdogan. Han ställer frågan, ”Vad är Macrons problem med muslimer och islam?” Och insinuerade att den franska presidenten behöver mentalvård.

Under den senaste månadens chockerande illdåd hänger en avgörande fråga i luften, skriver Murray: Var är Frankrikes vänner och allierade?

Angela Merkel tiger om västliga värden

Var har den tyska regeringen varit? Gick Angela Merkel någon gång ut och fördömde våldshandlingarna och uppmanade muslimska ledare att agera mot extremisterna? Nej, hon förblev tyst, som om skyddet av franska republikens principer inte är av något intresse för Tyskland.

Den tyska pressen publicerade stöd för Macron från en minister, Förenade arabemiratets utrikesminister Anwar Gargash, som talade till Die Welt. ”Muslimer”, sade han, ”måste lyssna noga på vad Macron sa i sitt tal. Han vill inte isolera muslimer i väst, och han har helt rätt”.

I väst har Macron bara fått stöd i en tweet från den holländska premiärministern Mark Rutte, ”Nederländerna står med Frankrike och för Europeiska unionens kollektiva värden”. Allt medan tystnaden från övriga europeiska ledare är talande om hur lite de är villiga att försvara västliga värden.

Liberalen som stöder islamisten Erdogan

Liberalen Justin Trudeau, Kanadas premiärminister, verkade till och med ställa sig på turkarnas sida. På fråga om Macrons försvar av yttrandefriheten, svarade han att ”yttrandefriheten inte är utan gränser”.

Oavsett om Frankrikes allierade är rädda eller inte, står det klart att Macron inte är det. I en intervju med Al Jazeera i slutet av förra månaden påpekade han att de människor som ”förvränger” islams religion ”lär att kvinnor inte är jämlika med män. De lär ut att tjejer inte ska ha samma rättigheter som pojkar”. För att sedan lägga till, ”Okej, men inte på vår mark. Vi tror på upplysningen. ”

Macron har beslutat sig för att sätta ner foten till stöd för principerna i den republik han leder. ”Han förtjänar stöd från sina vänner. Hittills har han inte ens fått några ord till stöd”, avslutar Murray.

Västvärlden måste stå upp för sin civilisation

Murray har naturligtvis rätt. Europas ledare borde omedelbart och reservationslöst ha slutit upp bakom Macrons starka försvar av yttrandefriheten. Att de inte gjort det, noteras naturligtvis i den muslimska världen. De kan nu få för sig att de kan få väst på fall, att de fega européerna ska vika ner sig för islam.

På det sättet leder tystnad bara till upptrappade motsättningar. Islamister kan flytta fram sina positioner och blir ännu mera ”kränkta” när vi inte lyder. Bättre då att säga ifrån från början – vi kommer aldrig att ge upp upplysningens lärdomar om yttrandefrihet, rättsstat och demokrati.

Macron må vara ensam bland stats- och regeringschefer, men i befolkningarna i europeiska nationer har han stöd – var så säker.