Presidentvalet i USA har visat hur stor klyftan är mellan vanligt folk och den besuttna klassen. Trump må vara besegrad, men han har väckt insikter som inte kommer att försvinna med honom – tvärtom.
Det finns en allt värre splittring i västerländska samhällen, mellan dem som har makten och verklighetens folk som arbetar och sliter utanför strålkastarljuset.
Makten mot folket
Det som var Donald Trumps storhet var hans förmåga att avslöja de styrande klassens korruption, skriver kolumnisten Ben Weingarten i The president has exposed the rot and corruption of our ruling class.
Oavsett hur presidentvalet slutar är en av Donald Trumps främsta prestationer att han ”avslöjat den härskande klassen: de partiöverskridande politiska etableringen och dess medhjälpare i techjättarna, mainstreammedia, pk-styrda storföretag och woke-kapital liksom på universiteten och andra kommandohöjer i det amerikanska samhället.”
Trump har med sin säregna stil blottlagt den härskande klassens likgiltighet inför vanligt folk. ”Och överklassens reaktion på hans politik, att ständigt försök att förgöra honom, visar hur skrupelfri och tyrannisk den härskande klassen är”, skriver Ben Weingarten som ger en lång rad exempel.
Politikerklassen har blivit ny adel
Under 1800-talet låg den politiska makten hos kungen, men det var adelssläkterna som innehade de många positionerna för att verkställa statsmaktens politik. Denna adel levde ett helt annat liv än de man var satt att styra över. Folket var arbetare och bönder som levde fattigt medan adeln ofta levde gott på sina ersättningar från kungamakten.
Den socialdemokratiska arbetarrörelsens framväxt var en reaktion mot dessa klasskillnader och obalanser i maktförhållanden i samhället. Och under 1900-talets första årtionden krossades det gamla maktsystem och främst adeln försvann fullständigt när småfolket genom demokrati tog över.
Nu på 2000-talet har en ny adel vuxit fram: den politiska klassen, som lever helt avskild från vanligt folk. De partier som besitter politiska maktens positioner förstår inte hur folket tänker, hur de lever och vilka problem de anser är viktiga att ta itu med.
Vad Donald Trump på ett synnerligen tydligt sätt åskådliggjort, är att det börjar bli dags för en ny utrensning av en besutten klass.
Arroganta etablissemang saknar vilja till insikt
Eller som Johan Hakelius skriver i Expressen:
”Men den här uppvisningen av extatisk glädje bland journalister och snart sagt varje annan gren av samhällseliten, understryker bara en sak: Det finns en avgrund mellan halva det amerikanska folket och de som ser sig själva som samhällsbärare och naturliga ledare. Det finns i stort sett ingen vilja till insikt i de samhällsklasser som nu firar. De vill tro att något tagit slut, men deras eget beteende är det tydligaste beviset på att problemet är större än någonsin. Räkna med rekyl. Om inte förr, så 2024.”
Trump är bara början
Det är inte svårt att instämmer med Hakelius. Jag trodde att de politiska etablissemangen skulle bli mer ödmjuka efter Brexit i juni 2016, då brittiska folket fått nog av EU-byråkrati och översitteri. Och man hade kunnat hoppas att de amerikanska politiska systemet skulle bli mer lyhört mot folket, när det valde en outsider som Donald Trump till president i november 2016.
Men det har blivit tvärtom. Såväl svenska, europeiska som amerikanska etablissemang har blivit kaxigare, arrogantare och mer radikala under åren efter. Därmed har klyftan till mer konservativa strömningar i folket vidgats dramatiskt.
Och nu när Donald Trump med ytterst liten marginal ser ut att ha förlorat mot alla dessa etablissemang som samlades emot honom, då jublar de besuttna. Nu behöver de inte bry sig om den kritik och det missnöje som växer ute i folken. Nu kan de besätta sin makt med ännu mer radikal politik som ska tvingas på folket.
Tror de.
Mina tankar går dock till ordspråk som: Högmod går före fall, sturskhet före undergång.