Det är sabotage mot samhällsdebatten att förvränga definitionerna av de ord som används och behövs för att förklara budskap och ambitioner. Om orden förvanskas ökar osämjan i förvirringens spår.
Ett aktuellt exempel är migrationsdebatten som försvåras beroende på olika tolkningar av ord som integration och assimilation. Inom Kristdemokraterna växer motsättningarna just nu kring dessa ord. Ungdomsförbundet vill tala klarspråk och använder assimilation för att beskriva vad migranter bör uppnå. Alltså att uppgå i majoritetskulturen, bli en del av den.
KDU:s ordförande Nike Örbrink skriver om ”kulturell assimilation” som betyder att de som kommer till Sverige ”tar till sig vår gemensamma värdegrund, respekterar lagar och institutioner, känner ett ansvar för vår samhällsgemenskap och identifierar sig som svensk”. Hon förtydligar: ”Alla människor har rätt att värna kulturella särdrag, sin egen tro, sina högtider och kulturella utryck. Det tillhör ett fritt land som Sverige. Men det får aldrig stå i kontrast till de värderingar som ligger till grund för samma fria land.”
Assimilering är motsatsen till segregation
Mot detta har en del kristdemokrater reagerat och kräver att partiet tar avstånd från assimilation, som de anser ”är en farlig idé som har resulterat i fruktansvärda övergrepp”. Detta är falskt. Världens största och mest framgångsrika invandrarland, USA, har fram till nu självklart talat om assimilation. Det har gjort landet till supermakt.
Ett skäl till den ökade polariseringen i USA är att extremvänstern slutat acceptera assimilation och formas av idéer som leder till en ny apartheidpolitik som håller isär olika grupper utefter deras hudfärg. I exempelvis Portland har ”black lives matter” upprättat zoner som man bara får besöka om man har rätt hudfärg. Det handlar om rassegregation. Det är motsatsen till assimilation.
Det blir lustigt när KD-politikerna som är emot assimilering, samtidigt talar om att partiets ideologi ”lyfter fram den judiska och kristna idétraditionen”. Ja, just det. Det är de värderingar som migranter borde välkomnas att omfamna med assimilering.
Integration leder till mångkulturalism
Integration betyder däremot att båda sidor ska närma sig varandra. Kristdemokrater måste ge avkall på det kristna och anamma islams kulturella och politiska dogmer, lika mycket som muslimer från Mellanöstern behöver lära sig svenska idétraditioner.
Innebörden av integration är att svenska kristdemokrater ska överge den judisk-kristna idétraditionen för att tillämpa mer av islam. När kristna värderingar får stå tillbaka för andra kulturers traditioner i ett mångkulturalistiskt samhälle, då snackar vi integration. Vill KD-arna ha det? Knappast.
Orden och hur de används i politisk debatt får inte vara tvetydiga. Då skapas bara ökad polarisering.
Medan SD är rakt på sak, lindar M in det
Definitionen av integration kompliceras av att det handlar om en process. Det avgörande är i vilken riktning den sker. Moderaterna har i sitt nya förslag till idéprogram funnit ett sätt att gå runt behovet av att använda ordet assimilation. Man skriver att ”integration inte är en dubbelriktad process” och lägger till att de som kommer har, ”en skyldighet att bli del av vårt samhälle”. Det är alltså inte svenskar som ska lära sig muslimsk kultur, utan de som kommer ska lära sig svensk kultur. Alltså assimilation.
Sverigedemokraterna har ju aldrig varit tvehågsna i detta. I principprogrammet heter det att ”Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.”
Nyckelordet här är lojalitet. Självfallet bibehåller den som är född utomlands annan kulturell identitet än den svenska, vilket inte är något problem så länge den som bosätter sig i Sverige känner tillhörighet till och respekt för landets kultur och lagar.