Finns något att lära av amerikanska valet? Ja, vare sig vi vill det eller inte har det amerikanska samhället en dynamik och energi som Europa saknar. Därför kommer det mesta från USA till Europa, med några års fördröjning.
Något paradoxalt är det extremvänstern som är mest ”amerikanska” i meningen att de kopierar varje bokstav som kommer ur de ideologiskt galna universiteten i USA.
Men landet är så stort och den dynamiska kraften så stark att även de konservativa idéerna till upplysningens och västerländska civilisationens försvar ofta formuleras skarpast av amerikaner.
Därför är en utblick mot USA nästan som att åka en sväng till framtiden. Det som händer där märks i en eller annan form hos oss.
”Trumpismen” lever vidare
Widar Andersson (Folkbladet) är kärnfull i sin kommentar:
”Oavsett vem som vann i natt i USA så kommer Trumpismens långa linje att leva länge än.”
Halva USA vill verkligen ha Trump
Olof Ehrenkrona (Svenska Dagbladet) gör ett konstaterande många i Sverige inte begripit sedan 2016:
”Donald Trump är således nära att ha lyckats med något som få trodde var möjligt, att bli omvald. Han har gjort ett avsevärt bättre val än opinionsundersökningarna spådde. Att detta sker efter ett rekordhögt valdeltagande understryker att i stort sett halva USA verkligen vill ha honom som president.”
Handlar om identitet men inte etnicitet
Håkan Boström (Göteborgs-Posten) ger en lika vass som djup analys av vad presidentvalet visar oss:
”Den djupaste sprickan i USA går mellan stad och land … Den politiska konflikten i USA handlar i hög grad om identitet. Däremot inte så mycket om etnicitet som ibland gjorts gällande. Enligt vallokalsundersökningar har Trump ökat sitt stöd bland kvinnor, svarta och latinos – samtidigt som han tappat bland vita män …
Det går inte heller att göra en enkel socioekonomisk uppdelning av väljarna. De republikanska väljarna består inte längre bara av välbeställda och konservativt religiösa grupper. Det rekordhöga valdeltagandet i kombination med ett jämnt valresultat visar att den gamla sanningen att soffliggarna sympatiserar med vänstern inte gäller.
Överhuvudtaget är den gamla vänsterhögerskalan inte särskilt användbar för att förstå 2020-talets politik – och det gäller mer eller mindre i hela västvärlden. De nya republikanska väljarna tillhör inte sällan ’förlorarna’ på samhällsutvecklingen, men de ser inget hopp hos den moderna vänstern. Trump ser till exempel ut att kunna ta hem bland andra Genesee county i Michigan, som inkluderar en av USA:s mest nedgångna städer, Flint, med svart majoritetsbefolkning.”
Valfusk?
Stigbjörn Ljunggren (Sydöstran) gör på sitt speciella sätt en poäng:
”Det viktiga är inte vem som röstar, utan vem som räknar rösterna. Det sade Stalin … I detta ligger en cynisk antydan om att själva rösträkningen har större betydelse än vilka som har rösträtt. [D]emokrati förutsätter en medborgaranda. Att deltagarna respekterar andras rätt att säga sin mening, utan att mötas av hat, vantolkningar och mötestekniska finter.”