Nu går både Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten till attack mot Dagens Nyheter och deras råa aktivism som syftar till att tysta olikrände. Det är inte journalistik och nyhetsförmedling utan politisk aktivism, menar kritiker.
KOMMENTAR. Under rubriken De som sätter tvångströja på debatten riktar SvD:s politiske chefredaktör Tove Lifvendahl hård kritik mot DN: ”Om journalistiken bestämmer sig på förhand för att somliga frågeställningar är illegitima och inte kommer att bevakas, har den övergått till att bli aktivistisk.”
DN är auktoritär och jagar kättare
Detta sedan Peter Wolodarski startat en inkvisition mot oliktänkande i klimatfrågan. Han signalerar, skriver Lifvendahl, ”både till läsarna och till medarbetarna på DN att den som inte betraktar saken på samma sätt som chefredaktören är en kättare.”
Hon konstaterar: ”Klimatförändring är därför ingen åsikt, utan något som kan kontrolleras och beläggas.” Och fortsätter: ”att försöka hindra en fri och frimodig debatt om orsaker, verkan och framförallt åtgärder, oavsett ämnesområde, genom att stämpla avvikare från den rätta tron som förnekare, är uttryck för en auktoritär och illiberal hållning.”
Lifvendahl försvarar kritik mot FN:s klimatpanel. ”Det vore befängt att fastslå att en organisation bär ’sanningen’ om någon fråga, just eftersom institutioner påverkas av dem som för stunden uppbär dem.” Och finansierar forskarna i den, skulle man kunna lägga till.
Wolodarski låter som en partisekreterare
Också landets näst största morgontidning, Göteborgs-Posten, ogillar Dagens Nyheters oreserverade stöd för våldsbejakande vänsterextremister.
Politiske redaktören Adam Cwejman skriver: ”DN:s chefredaktör Peter Wolodarski kräver rättning i ledet av branschkollegor – klimatfrågan ska inte debatteras. Ett sådant förhållningssätt hör hemma i ett politiskt parti och inte i en svensk dagstidning.”
Och instämmer inte i DN:s perspektiv: ”Om man ens dristar sig att diskutera målkonflikter eller avvägningar gällande klimatfrågan bidrar man till ’klimatförnekelse’.”
Om en ”stor dagstidning ska undvika att belysa flera aspekter av vår samtids stora frågor försvinner snabbt deras existensberättigande”, konstaterar Cwejman.