Om minkfarmer som handhar djur inte kan säkerställa att djuren behandlas med respekt för deras naturliga behov är det inte mer än rimligt att en avveckling av sådan verksamhet övervägs, skriver Ungsvenskarna i denna debattartikel.
I Sverige har det sedan lång tid tillbaka funnits en tradition av omtanke om djurs välmående. Denna tradition har präglat den svenska djurskyddsstandarden som håller hög nivå i jämförelse med många andra länders djurskydd. Trots att Sverige internationellt ligger i framkant beträffande djurskyddsfrågor finns dock förbättringspotential inom vissa områden. Ett sådant område är pälsdjursuppfödningen av mink.
I det vilda lever minkarna ensamma i revir som kan sträcka sig över flera kilometer. Reviren är belägna i närheten av vatten då minkar är anpassade efter ett liv både i vatten och på land.
På pälsfarmerna tvingas minkarna dock tillbringa hela sina liv i små gallerburar med ett utrymme på mindre än en halv kvadratmeter. De har där ingen möjlighet att få utlopp för sina naturliga behov av att simma, klättra eller röra sig fritt.
Beteendestörningar
Vid åtskilliga tillfällen har det rapporterats om att minkar på pälsfarmer uppvisar olika former av beteendestörningar som tyder på en undermålig djurvälfärd. Det är således tydligt att förhållandena på pälsfarmerna är allt annat än anpassade efter minkarnas naturliga beteenden.
Med beaktande av den negativa inverkan som miljön på pälsfarmerna har på minkarnas välmående är det anmärkningsvärt att fler politiska ungdomsförbund inte tydligare motsätter sig pälsdjursuppfödning av mink. Av en enkätundersökning genomförd av Djurens Rätt framgår att MUF, LUF och SSU inte motsätter sig att pälsdjursuppfödning av mink fortskrider i Sverige. Några förbund önskar se hårdare regler kring uppfödningen.
Skärpta regleringar är visserligen ett litet steg i rätt riktning, men det är långt ifrån tillräckligt för att tillgodose minkarnas behov.
I en debattartikel skriver 120 veterinärer och akademiker att det finns tillräckligt vetenskapligt underlag för att konstatera att burhållning inte tar hänsyn till djurens behov (DN-Debatt 26/9). Vidare stadgar djurskyddslagen 2 kap. 2 § att djur ska hållas i en god djurmiljö där de kan utföra sina naturliga beteenden.
Djur ska behandlas med respekt
Då det är tydligt att förhållandena på pälsfarmerna med svårighet lever upp till djurskyddslagen skulle den enskilda åtgärden att införa hårdare regler med låg sannolikhet tillgodose minkarnas möjlighet att utöva sina naturliga beteenden. Ungdomsförbundens förordande av hårdare regler skulle därför i praktiken inte innebära något mer än ett verkanslöst slag i luften.
Om en verksamhet som handhar djur inte kan säkerställa att djuren behandlas med respekt för deras naturliga behov är det inte mer än rimligt att en avveckling av sådan verksamhet övervägs.
Vi i Ungsvenskarna anser att alltför många aspekter tyder på att pälsdjursuppfödning av mink inte kan bedrivas på ett sätt som garanterar minkarnas välmående. Vi menar att minkarna förtjänar bättre än att hållas instängda under hela sin livstid i en miljö som på intet sätt tillgodoser deras behov.
För att Sverige ska kunna utveckla sin långa tradition av omtanke om djur är en avveckling av pälsdjursuppfödning av mink ett viktigt steg i rätt riktning.
Det är beklagligt att MUF, LUF och SSU inte är intresserade av frågan, vilket tydligt framgick i enkätsvaren till Djurens Rätt. För oss i Ungsvenskarna är det en självklarhet att djur alltid ska bemötas och behandlas med respekt. Det är därför dags att sätta ned foten och avveckla pälsdjursuppfödningen av mink i Sverige.
Tove Wiberg
ledamot Ungsvenskarnas nationella arbetsgrupp
Emma Ylivallo
djurskydd- och landsbygdspolitisk talesperson Ungsvenskarna