Kommer Dadgostar (V) att få ihop 50 procent?

Den nye partiledaren i Vänsterpartiet Nooshi Dadgostar har höga mål. Hon ska värva väljare från – Sverigedemokraterna. Men klarar hon av att leda in partiet i ett regeringssamarbete?

Vänsterpartiet startade som en revolutionär utbrytning ur Socialdemokraterna 1917, då bolsjevikerna i Ryssland visade att man kunde störta en nyfödd demokrati och ta makten genom våld och förtryck.

Socialdemokraterna valde demokrati, men inte som en värdering och idésystem, utan som det bästa verktyget att nå makten. Man var säker på att med allmän rösträtt skulle man snabbt få mer än 50 procent och därefter styra Sverige som en enpartistat.

Så gick det inte. S förlorade väljare i valet 1928. Per Albin Hansson lanserade den konservativa tankefiguren om Folkhemmet. Han övergav internationalismen och klasskampen, för dess motsatser: nationalism och samförstånd. Det gjorde Socialdemokratin till västvärldens mest framgångsrika parti, som behöll regeringsmakten i 44 år. Fram till att Olof Palme radikaliserade partiet igen.

Ska de röda fånga de gröna?

Efter valet 2018 är de två röda partierna mindre i riksdagen än de någonsin varit (36,3 procent tillsammans, jämfört med 48,2 procent så sent som 2002).

Socialdemokraterna har länge hoppats att V skulle bli rumsrent och en mer pålitlig samarbetspart. Exempelvis skrev redaktör Widar Andersson (S) i Folkbladet igår: ”Jag hade stora förhoppningar på Jonas Sjöstedt. Jag trodde att han skulle kunna bryta Vänsterpartiets hundraåriga kärlek till maktlöshetssignalerande reservationer för att istället våga sig på regeringsmedverkan. Jag hade fel … Men blir det skarpt läge kanske Nooshi Dadgostar visar sig vara den ledare som bryter ett mer än sekellångt utanförskap?”

Om Dadgostar vågar och orkar förhandla skulle det finnas chans att vinna 50 procent för ett rödgrönt block med S, V, MP och C, menar Andersson. ”Nooshi Dadgostar och Annie Lööf har bollen. I vart fall på den vänstra planhalvan.”

Önskedrömmar är vänsterns signum

Att detta nya fyrpartisamarbete skulle vinna val är en önskedröm för Socialdemokratin – och den enda vägen för dem att behålla makten. Det är oerhört mycket önsketänk i detta. Exempelvis måste Annie Lööf (C) vilja samarbeta med de gamla kommunisterna. Men hon har ju svikit sina löften om att inte samarbeta med S, så varför inte också med V?

Men Widar Anderssons önsketänkande är ingenting mot vad Nooshi Dadgostar själv förmedlar som ny partiledare. Hon drömmer om att locka arbetarväljare från Sverigedemokraterna.

Det får Mattias Karlsson att humoristiskt skriva, ”Nu blev jag nervös på riktigt”. Han citera V-programförslag som lyfter ”intersektionell analys och transanalys” för att ”krossa strukturer och de destruktiva normerna”.

Och drar slutsatsen: ”Det är ju precis detta SD-väljarna pratar om hela tiden och upplever som de största problemen i sin vardag.”

Om V håller sig till demokrati

Om Vänsterpartiet givit upp sitt motstånd mot demokrati och slutar stödja våldsbejakande vänsterextremister, så är det bara att hälsa Dadgostar välkommen till en renhårig idékamp.

Domare är de svenska väljarna i nästa val.