Detta med yttrandefrihet tycks vara jobbigt för många, ironiskt nog allra mest för liberaler. Åtminstone när det inte handlar om att håna ofarliga kristna, utan granska hatfyllda islamister. Men kan akademiska studier gå före de satiriska inslag när det gäller att öppna islam för granskning?
Det är naturligtvis bara bra att Torbjörn Elensky i kulturartikel i Svenska Dagbladet försöker finna vägar att seriöst granska och forska kring religionen islam och dess heliga skrifter.
Fanns profeten Muhammed i verkligheten? Och hur mycket i Koranen är sant? Beskrivningar av växtlighet i anslutning till händelser som i Koranen ska ha utspelat sig i Mecka, antyder att det måste ha skett, om alls, mycket längre norrut, skriver Elensky.
Dödshoten stryper yttrandefriheten
De forskare som vill studera islam blir genast utsatta för dödshot. Att ifrågasätta de heliga skrifterna är att häda och ska straffas med döden. Första gången västvärlden fick känna av detta nya hot mot yttrandefriheten var när Salman Rushdie dömdes till döden genom ayatollah Khomeinis fatwa 1989.
Och dessa dödshot har bara fortsatt. Brittiska Channel 4 har stoppat reprissändning av dokumentären ”Islam, the untold story”, där man gav sig ut på jakt efter den historiske Muhammed, utan att hitta några spår av honom.
Torbjörn Elensky tycker det är mycket viktigare att seriös forskning kring islam blir tillåtet, än att tjafsa om tarvliga karikatyrteckningar av profeten. Han är ”helt utled på alla diskussioner om karikatyrer och bokbränningar”.
Underskatta inte skrattets betydelse
Men här har Elensky tappat perspektiven. Så kan det aldrig gå till. Först när det finns en bred uppslutning i väst, och sedan en bred acceptans i muslimska världen, för att kunna ha distans till religionen islam, kan den skärskådas också akademiskt.
Och den breda acceptansen i olika samhällen kommer genom humor och satir, inte genom forskningsrapporter.
För att kunna vidga yttrandefriheten måste det göras helt klart att den inte går att kompromissa om. Det är den folkliga bredden i förståelsen av friheten som räknas, inte vad några experter önskar.
Skämten bidrog till att fälla Sovjetkommunismen
Satiren är frihetens vassaste vapen i totalitära samhällen. Se bara på det Sovjetkommunistiska väldet. En viktig faktor i att undergrävde det totalitära systemets auktoritet var de folkliga skämten om bristerna i den kommunistiska vardagen. Och när folk slutade vara rädda, kunde de börja motarbeta kommunismen. En av dem som förstod det bäst var amerikanske president Ronald Reagan, som älskade att förmedla skämt från ryssar om det sovjetiska systemet.
Det var inte akademiska studier om kommunismens tillkortakommanden som fick de förtryckande folken att resa sig, utan att kommunismens huggtänder ruttnade i en miljö där man skämtade om kommunismen.
De som klagar på satiren och skämten om islam bidrar snarare till att fördröja en utveckling där utgivning av vetenskapliga böcker om Koranen blir helt oproblematiska. Det är när humor liknande Monty Pythons Life of Brian kan göras om profeten Muhammed, som vi kommit någon vart.