Under året har sex av tio företag utsatts för brott som stöld, skadegörelse och inbrott. En ny rapport från Svenskt Näringsliv visar att den negativa utvecklingen fortsätter.
Rapporten har fått riksdagsmännen att Tobias Andersson (SD) och Adam Marttinen (SD) att påpeka att de så kallade mängdbrotten mot företagare utgör ett mycket stort problem och förtjänar större uppmärksamhet av politiker och rättsväsende.
Företagsamma människor och växande företag krävs för att värna det svenska välståndet. Men steg för steg knäcker kriminaliteten landets näringsidkare som i många fall lägger ner verksamhet eller flyttar den.
De två riksdagsledamöterna summerar: ”I vårt Sverige kommer brott aldrig att belönas. I vårt Sverige möts kriminella av långa fängelsestraff och obligatoriska utvisningar vid grövre brott om du är utlänning. I vårt Sverige värnar vi om brottsoffren, inte gärningsmännen.”
Detta är det enda som borde behöva sägas i dessa dagar. Vilka partier står på brottsoffrens sida, inte på gärningsmännens?
Sett till invandringspolitiken, står både borgerliga och socialistiska partier på gärningsmännens sida. De har ju välkomnat fler gärningsmän genom öppna gränser. Till och med vänsterakademikerna på Brottsförebyggande rådet har i femton år konstaterat att de med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade i kriminalitet.
Sett till den snäva kriminalpolitiken har Moderaterna höjt tonen och vill se skärpningar mot kriminella. Men vågar de gå emot medievänstern? Kommer de inte att backa så fort de blir kritiserade?
Det finns nu inget som är viktigare än att leva upp till detta löftet att ”stå på brottsoffrens sida”. Så är det inte idag. Fokus ligger på hur synd det är om kriminella, om hur viktigt det är för politiken att tillgodose alla deras rättigheter.
Om Sverige fick en regering som står på brottsoffrens sida, skulle mycket bli annorlunda. Men är det möjligt? Det är ju så ”auktoritärt” att straffa dem som stjäl, rånar, misshandlar, förnedrar och våldtar.