Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Smutskastning är vedervärdigt, men effektivt. Så länge den som utsätts låter sig mobbas. Så fort vi slutar ta åt oss, förlorar den sin makt. Då dör denna härskarteknik som bara används av imbecilla tokstollar utan egna idéer.

Ett intressant utbyte om smutskastning har ägt rum senaste veckan i Göteborgs-Posten.

Den sparkade L-politikern Rita Svensson summerar: ”Fler borde våga stå upp för Sverige och sluta klaga enbart vid köksbordet.”

Smutskastningen har fungerat

Men de flesta tiger och lider, eftersom priset för att använda sin yttrandefrihet är högt i Sverige. Man kan förlora jobbet, uteslutas ur facket, få sitt företag bojkottat, sin bostad vandaliserad och sina barn hotade.

Skälet till att smutskastningen har fungerat är att så många vikt ner sig och låtit sig tystas. Allra mest dem som har en ställning i det svenska samhället. Myndigheter, universitet, mediehus och stora delar av föreningslivet begränsar medvetet samhällsdebatten och straffar aktivt dem som inte håller på den korrekta uppfattningen om att invandring är god och bra.

Men bara så länge vi låter den

Smutskastning slutar vara effektiv i samma ögonblick som människor inte längre underkastar sig de hotfulla diktaten från smutskastarna. Ignorera deras lögner. Fall inte in i försvarsposition om du inte gjort något fel. Be istället dem som ljuger om andra, att tala om sin egen politik – eller hålla käften.

I det ögonblicket slutar smutskastningen fungera. Inget är så befriande som att se en mobbare uppgivet se sin provokation pysa ihop när den avslöjas som fjantigt ovärdig dåraktighet.

Smutskastning i flera led

Ett konkret exempel på hur dynamiken fungerar framgår av utbyte i Göteborgs-Posten.

1. Debattören Mattias Lindberg anklagar liberaler för hyckleri när de länge har uttalat sig positiva om stor invandring och integration, för att sedan, på senare tid, uttryckt stor oro för konsekvenser av densamma när integrationsproblemen nått dem själva.

2. En av de anklagade, skribenten Malin Lernfelt, svarar att hon aldrig kommer att koppla alla problem till migration eller insinuera ”att människor med ursprung någon annanstans skulle vara predestinerade för brott eller inte hör hemma i Sverige. Jag kommer aldrig att omfamna SD:s samhällsanalys.”

3. På dessa svepande anklagelser där rasiststämpeln syns mellan raderna replikerar Mattias Lindberg att hon tillgriper smutskastning. ”Syftet här är att smeta SD på mig och andra som inte är för en generös mottagning av flyktingar.” Han pekar på att invandrare är överrepresenterade i brott jämfört med infödda och kritiserar den bristande insikter som makthavare har i dessa frågor.

4. Men därmed smutskastar Mattias Lindberg oss som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Hon ”smetar SD på mig”. Som om det vore något värre än invandringskritik. Lindberg går i försvarsposition och smutskastar själv SD. Det är då smutskastningen vinner.

Här är Lindbergs agerande symptomatisk för hela borgerligheten, för näringslivet, för tankesmedjor och andra delar av etablissemangen som anser sig för mer än det parti som har stöd av en femtedel av väljarkåren.

De retirerar. Säger vad de inte är. Tystnar.

Så vinner smutskastarna.

Tre skäl att bryta med smutskastarna

Vad de som inte ser sig som Sverigedemokrater ska göra är, för det första, att inte ta avstånd från Sverigedemokraterna. När exempelvis Axess låtsas som att Sverigedemokrater inte finns, undergräver man sin trovärdighet som ”konservativ” aktör. Man isolerar sig. Slutar föra debatter fritt. Tystnar. Och en idédebatt som inte förs öppen med alla röster, är dödsdömd.

Självfallet, för det andra, ska Sverigedemokraternas linjer kunna kritiseras – men då sakligt och som en erkänd aktörer i en öppen demokrati. Inte som den som man smutskastar när man själv blir smutskastad.

Endast då man själv vägrar smutskasta och mobba andra tar man udden av all smutskastning. När man däremot som LindbergÄv själv smutskastar andra, etableras denna mobbing som legitim. Och för det tredje, vem är det som i nästa led kommer att smutskastas i den stund man mot förmodan skulle lyckas sänka SD? Ja, näst på tur står naturligtvis Moderaterna och Kristdemokraterna.

Så om de som inte är vänster, men tillhör etablissemangen, vill slippa smutskastning, borde man själv sluta mobba. Även om man inte själv känner sig träffad av vänsterns mobbning av Sverigedemokrater borde man ändå, av självbevarelsedrift, få slut på mobbandet som metod. Så att man själva inte blir vänsterns nästa mobboffer.

Hur idkar man självkritik och blir respekterad?

Mattias Lindbergs ärende var att be Malin Lernfelt att idka självkritik, nu när hon börjat se hur otrygghet och våld blir vanligare i det svenska samhället.

Det är en sorts omvänd smutskastning: ni som inte såg problemen tidigt är hycklare, en sämre sorts människor.

Vi tar upp det i podden ”Samtidigt” idag, i samtal med gästen Jimmie Åkesson. Även i SD – ja, och även hos mig själv – finns tankarna om andras hyckleri när de på senare tid bytt åsikt om invandringen. Hela Moderaterna lider av svåra smärtor under övergången från Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan” till en mer realistisk och konservativ hållning.

Jag måste erkänna att det är enkelt att hamna i tankar om ”hyckleri” om dem som ändrat uppfattning – senare än mig själv. Men jag har ju faktiskt röstat på allianspartierna 2006, 2010 och 2014.

Vad tjänar det till, att bära på tankar om hyckleri och krav på självkritik från dem som nu 2020 börjar stödja invandringskritisk analys och politik, rentav SD-politik? Svaret är: det tjänar inget till, tvärtom gör det saken en otjänst.

Välkomna dem som öppnat ögonen

Det enda logiska svaret är att vi som haft rätt under längre tid, måste välkomna alla som tänkt om på senare tid. Det finns olika skäl till varför alla inte samtidigt förstått problemen med den ”generösa flyktingpolitiken” (som betyder barbariskt våld, otrygghet och raserad välfärd).

En ung och rullstolsburen kongresskandidat i USA har lagt ut ett underbart klipp på instagram som ger oss ett klokt tips om attityd man bör ha: ”Om du är demokrat och trött på att vara arg och ledsen, byt parti! Tro mig, vi republikaner vill ha dig, vi älskar dig!”

Den attityden borde också vi svenska patrioter ha. Vi vill ju att fler ska få upp ögonen för att en tydlig kursändring måste till, då kan vi inte gnabbas om ”hyckleri” beroende på vilket datum olika personer insåg samhällsproblemen.