Flera borgerliga opinionsbildare hoppas innerligt att L-partiet ska återvända till det borgerliga gänget. Men viktigare än spelet mellan partierna är att väljarna får ett rejält, hederligt och verkligt alternativ till nuvarande S-ledda gäng i valet.
Trots att Nyamko Sabuni vann partiledarstriden har L-partisterna i Stockholm inte kommit över att deras etablissemangskandidat förlorade. Anna Starbrink, regionråd i Stockholm och inofficiell ledare för Erik Ullenhagsfalangen, har nyligen gått till storms mot partiledaren om LAS. Partiet borde inte stå för liberala värderingar om det hotade Stefan Löfvens ställning som statsminister. (Och jobben för de L-partister som avlönas i regeringskansliet.)
Denna strid har fått Svend Dahl, numera redaktör för Timbro-tidningen Smedjan, att göra en lång essä i form av läkarundersökning av den av dåliga opinionssiffror döende patienten, Liberalerna.
Han konstaterar det jag tagit upp tidigare och som framgår i Fokus opinionsmätning i värderingsfrågor, Väljarna går i konservativ riktning:
”Också i synen på brottslighet blir väljarkåren mer konservativ… Här ligger de icke-socialistiska partierna mycket nära varandra: 75 procent av SD-väljarna, 72 procent av C- och L-väljarna och 70 procent av M och KD-väljarna anser att fler poliser och längre straff hjälper. Däremot har rödgröna väljare i S och MP gått i motsatt riktning och har nu en minskad tilltro till polis och straff. Nu säger 50 procent att fler poliser och längre straff inte minskar brotten, förra året var det 42 procent som inte trodde på längre straff.”
Liberalerna har valt fel statsminister, om partiet nu bryr sig om sina egna väljare. Det är just det Svend Dahl önskar, att partietablissemanget ska lyssna på sina väljare och ansluta till M och KD.
SD är avgörande för att byta ut S-regering
Också Kristianstadsbladet vill i ledare att L ska ansluta till M och KD, eftersom man tycks tro att det innebär att SD skulle bli mindre betydelsefullt.
Det är ett märkligt resonemang. Det är inte antalet partier som spelar roll, det är partiernas mandat i riksdagen. Och varje borgerlig opinionsbildare med någotsånär förstånd borde redan ha begripit en sak: Ingen icke-socialistisk regering kan bildas utan samtal, förhandlingar och uppgörelse med Sverigedemokraterna.
Den som inte vill ha med SD att göra, har bara ett alternativ: gå till Löfven-gänget!
Kristianstadsbladet tycks tro att om L ansluter sig till M och KD, behöver man inte ”försöka klistra ihop M, KD och SD till en tät enhet”. Jaså!? Och hur skulle den regeringen få majoritet?
Det är bara dumt. Kristianstadsbladets ledare menar att ett samarbete med SD skulle vara ”både passivt och splittrande för borgerligheten”. Hurdå? Regeringsalternativ byggs på två ting: 1) viljan att ändra villkoren i landet snarare än springa Socialdemokratins ärenden, 2) skaffa sig majoritet i riksdagen.
Om samarbete med SD skulle vara splittrande finns väl inget att vara orolig över – då blir det ju inget regeringsalternativ. Men Kristianstadsbladets ledarredaktion bör ha klart för sig att då sitter man där med en ny S-regering.
Stå för det då, för tusan! Vill ni inte ha med Sverigedemokraterna att göra, säg det då – och ta konsekvensen och förespråka ännu en mandatperiod med Löfven! Jag blir så förbaskat irriterad på dessa liberaler som aldrig får ur sig en rak och logisk slutsats.
L-väljarna borde överge partiet så att det inte kan stöka till riksdagen
De flesta tycks vara överens om att L-väljarna vill ha icke-socialistisk regering. Problemet ligger i att de partiaktiva är mer vänster än partiets väljare.
Det bästa för Sverige och för L-väljarna är att – byta parti. Rösta på M istället. Då riskerar inte L-väljarna att deras parti stökar till riksdagen under en mandatperiod till.
Då kommer de mandat som fd L-väljare bidrar med att ligga till grund för en icke-socialistisk regering, där Sverigedemokraterna ingår i regering eller är ett nära samarbetsparti.
Här har ju Jimmie Åkesson visat stor flexibilitet kring hur en icke-socialistisk majoritet bildar regering. Att han har den hållningen tror jag beror på att han räknar med att M och KD vill gå i samma riktning som Sverigedemokraterna. Det borde därför inte vara svårt att göra upp. Om M och KD verkligen står för det man säger i valrörelsen.
Här har vi dock dåliga erfarenheter. M i Stockholm övergav alla sina vallöften dagen efter valet 2018, då man förhandlade med MP om kommunstyret. Om M försöker något liknande på riksplanet måste naturligtvis Sverigedemokrater gå emot. Och det är ett viktigt besked till väljarna: Vill ni vara säker på att förändring ska ske – rösta SD.
Jag tror det blir enklare för M att sluta vobbla, som man gjort sedan MP-uppgörelsen 2011, om C permanent räknas till de rödgröna och L-partiet åker ur. Det är, tyvärr, den bästa present L kan ge svenska folket så som läget ligger nu. Det är paradoxalt, men det är politikerna i riksdagens minsta parti som har sämst kontakt med sina egna väljare.