Det är ingen som helst tvekan om att Socialdemokraterna bagatelliserar rasism och judehat i Malmö. Varför granskar inte medierna denna systematiska rasism i regeringspartiet?
Varje korkat Facebook-inlägg från en SD-sympatisör hårdgranskas av Expo och medierna slår stort upp varje övertramp. Samtidigt blundar medierna hårt när landets största parti systematiskt bortförklarar grov rasism och judehat.
I helgens upplopp i Malmö skreks ramsor mot judar, trots att de överhuvudtaget inte haft något alls att göra med det som upprörde de muslimska migranterna.
Det går ”inte annat än att tolka folkmassan som att den uppmanade till mord och utrensning av judar”, skriver Judiska centralrådet på sin hemsida. Se filmklipp i Nyheter idag.
S tar inte avstånd, utan bortförklarar rasism
Men Socialdemokraterna tar inte avstånd från den grova och uppenbara rasismen, utan tar folkmassan i försvar.
Kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommenterar upploppen som framförde antisemitiska slagord med att ”det finns en hel del frustration i luften” och ”det är många som fortfarande tror på myten som sprids, att polisen tillåtit den islamofoba manifestationen” (SVT 30/8).
Alltså bortförklarar hon den uppenbara rasismen. Har förståelse för den.
Och det är inte första gången. När SSU skanderade judehat i förstamajtåget ledde det inte heller till några reaktioner. Medierna ställde inte Stefan Löfven till svars för vad hans partifolk har för värdegrund. Det är fritt fram för rasism – när sossarna gör det.
Varför ingrips inte mot rasism när S står för den?
Det är något sjukt med svensk samhällsdebatt när de som har makt och befogenheter gång på gång kan göra rasistiska utfall eller bortförklara hatfyllt agerande, medan andra brännmärks för minsta lilla förseelse.
Har svenska medier ingen skam i kroppen? Har man ingen journalistisk hederlighet?
Frågorna är befogade. Mediehusen blundar för den socialdemokratiska rasismen. Ställer inte ansvariga politiker till svars.
En tidning utgör undantag, på ledarplats skriver Göteborgs-Posten: ”Konflikten mellan universella liberala principer och den mångkulturella, identitetspolitiska ideologin är på många sätt vår tids stora ödesfråga. Det officiella Sverige står till synes inte intellektuellt rustat att möta den.”
Ja, det är ju ett snällt sätt att säga att både politiska makten och journalister agerar som galna virrpannor.
För det är ju så enkelt. Ställ frågan: ”Varför tar du inte avstånd, Katrin Stjernfeldt Jammeh, från rasismen och judehatet på Malmös gator?”
Men, nej. Svenska medier står numera på maktens sida. Däremot granskar man gärna maktlösa medborgare och hänger ut dem som avskum för minsta snedsteg i sociala medier.
Vi lever i upp-och-nedvända världen.