Värre än narkotikabrotten är att klanerna systematiskt korrumperar de statliga välfärdssystemen. ”Jag skulle bli mycket förvånad om assistansfusket understiger 50 procent av all utbetald ersättning”, menaar åklagare Björn Rosenlöf.

Att förbudet mot att tala om klaner plötsligt hävts och det är tillåtet att tala seriöst om släktbaserad organiserad brottslighet utan att bli anklagad för rasism är bra, skriver åklagaren i Expressen. Men han menar att Sverige bara delvis öppnat ögonen för den organiserad ekonomisk brottsligheten som dessa klaner bedriver.

”Är det ett för känsligt ämne för politiker och myndighetsföreträdare att belysa och debattera?”

Björn Rosenlöf har arbetat med organiserad ekonomisk brottslighet sedan 2003 och bland ekobrottsutredare är det välkänt att stora mängder skattemedel försvinner i svårupptäckta fusk och bedrägerier.

Mer omfattande än narkotikahandeln

– Det är så klart illa att det finns ett 40-tal klaner som väljer att stå utanför samhället och ägna sig åt organiserad vålds- och narkotikabrottslighet. För samhällsekonomin är det dock än värre att betydligt fler klaner sysslar med organiserad ekonomisk brottslighet i stor omfattning, en brottslighet som hotar själva fundamentet för vår välfärd, skriver Rosenlöf.

Klaner driver företag inom skola, vård och omsorg enbart för klanens medlemmar. På detta sätt kan klanen välja att stå utanför det svenska samhället. Dessutom är det ”mycket vanligt” att allmänna medel betalas ut utan att det föreligger ett verkligt behov. Detta pga avsaknaden av kontroll från samhällets sida. Även skattefusk rörande de överskott som uppstår i verksamheterna är vanligt.

Många bidragstagare bor inte i Sverige

En av klanernas affärsidéer är att hitta på eller kraftigt överdriva vårdbehovet hos släktingar för att mjölka systemet på assistansersättning. Dessa brukare och deras assistenter kan i huvudsak bo kvar i sina hemländer genom att missbruka bestämmelserna i 5 kap socialförsäkringsbalken som i och för sig – märkligt nog – tillåter utlandsvistelse i upp till 6 månader under en 12 månaders period. 

90-procentig ökning efter reformen

– Efter mina diskussioner med Försäkringskassan, och med beaktande av vad jag själv upplevt som åklagare, skulle jag bli mycket förvånad om fusket understiger 50 procent av all utbetald assistansersättning.

En liten fingervisning om hur verkligheten ser ut är att sedan assistansreformens införande 1994 har antalet beviljade assistanstimmar per vecka och brukare ökat med över 90 procent.