I sitt tal till partikonventet gjorde Donald Trump höstens presidentval till en folkomröstning om man vill ha lag och ordning och värna den amerikanska livsstilen eller om man vill rasera landet och låta det sjunka ner i upplopp och våldsam anarki.
KOMMENTAR. Svenska medier kopierar amerikanska vänstermedier och ägnar sig åt hårklyverier om Trumps formuleringar i talet – ”han ljuger” hävdar de.
När Trump exempelvis säger att han gjort mer för afroamerikaner än någon president sedan Abraham Lincoln, som avskaffade slaveriet, går medierna i taket.
Fel, fel, fel! Ilskan är stor bland vänsterjournalister. Men har ni tänkt på en sak? De talar aldrig om på vilket sätt det skulle vara fel. Trump syftar naturligtvis på att arbetslösheten för såväl latinamerikanska som svarta amerikaner var den lägsta i landets historia före coronapandemin. Det är fakta.
Naturligtvis hade Trump kunnat säga det så, mer formellt korrekt. Men han gillar att sticka in en pinne i journalisternas myrstack och göra dem fullständigt galna.
På detta sätt avslöjar Trump hur vänstervridna journalisterna är. Han får väljarna att förstå att de inte ska lyssna på deras vänsterpropaganda.
Folkomröstning om lag och ordning
Matthew Continetti vid konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute summerade presidentens tal: ”Vad Donald Trump har gjort är att omforma årets val till en folkomröstning om Amerikas ideal. Och Joe Biden vet nog inte hur han ska svara”.
Nej, Demokraterna har inte tagit avstånd från upploppen och plundringarna, utan givit sitt stöd för ”black lives matter” och anser att ”all lives matter” är rasistiskt. Demokraterna har också givit sitt stöd till att kraftigt skära ner polisens budget i stad efter stad. Polischefer har avgått i protest.
Och fler än Donald Trump förstår hur vindarna blåser.
”New York Times körde en artikel i onsdags om hur väljarna i Wisconsin reagerar på upploppen genom att byta parti och börja stödja Donald Trump. Detta är en väldigt konstig sak att se i den progressiva ’grå damen’. Alla som följer tidningen och dess politik vet exakt vad som händer här. Det är en desperat uppmaning till demokraterna att ändra uppfattning om våldet som sveper över amerikanska städer”, skriver korrespondenten David Marcus i The Federalist.
Först efter New York Times varning om att väljarna överger Demokraterna på grund av upploppen, gick Joe Biden ut i ett videoklipp och sa att upplopp är fel. Men: ”Han sa dock inte till folk att sluta. Och viktigare, han hade inga förslag på vad regeringen och ordningsmakten ska göra för att få stopp på plundringarna”, konstaterar Marcus.
Tonen hos Trump – strategiskt val
Jag får ofta frågan om inte tonen hos Trump stör mig. Svaret är att hans ton ligger väldigt långt från hur jag själv talar. Jag gillar saklighet och avskyr personangrepp. Men. Jag ser Trump som kandidat och hans ton i retoriken som effektivt svar från konservativt håll på massmediernas vänsterperspektiv.
Redan när Trump annonserade sin kandidatur 2015 blev jag fascinerad över hur Trump gjorde medierna till sin huvudmotståndare, inte Demokratiska partiet eller Hillary Clinton. Han attackerade den partiskhet som vuxit i val efter val, i årtionden. (Alla mediestudier av positiva/negativa nyheter under valrörelser utfaller så att Demokraterna alltid får mest positiv bevakning medan Republikanerna alltid får mest negativ. Skillnaden var enorm när Obama kampanjade 2008, medierna gjorde honom till en ny Jesus.)
Hur neutraliserar man en mediebransch som blivit så avgörande i politiska valrörelser? Trump har svaret. Genom sin hårda ton och attacker på vänstermedier har han blottlagt mediernas falskhet. De är inte neutrala eller balanserade.
Medierna kunde post-Trump utnyttja sina megafoner till att få väljarna att rösta vänster. Med Trump har väljarna förstått att det medierna förmedlar är propaganda. På detta sätt punkterade han mediernas makt att få väljarna att rösta vänster.
Den hårda tonen är alltså en strategi för att neutralisera vänstermedierna. Jag önskar naturligtvis att detta inte skulle behövas.
Jag skulle aldrig skildra Trump i positiva ordalag om inte hans handlingar var vettiga. För de är de. Han fick som sagt ner arbetslösheten för alla och särskilt minoriteter, före coronapandemin. Vad talar emot att han skulle kunna göra om det, när pandemin bemästrats? Han försvarar lag och ordning.
Han utser konservativa domare, som är civilisationens sista försvar. Trumps vana att förhandla och agera som företagsledare, inte som politiker eller diplomat är uppfriskande. Trötta politiskt korrekta samarbetsorgan behöver skakas om. De lever inte upp till de ideal som gällde när de bildades, som FN, Nato, WHO.
Svar på vänsterns bojkottskult
Men polariseringen? Jo, den är fruktansvärd. Men också här är det vänstern som driver på. På universiteten har vänsteraktivister i många år sett till att tysta ner och ställa in föreläsningar av konservativa. Man bojkottar och får folk avskedade för att de inte gör som vänstern säger. (Alexander Bards avsked från ett trivialt nöjesprogram visar hur totalitära och maktfullkomliga vänsterdogmer också styr i Sverige.)
Hur ska vi svara på det, vi som inte gillar kommunistiskt åsiktsförtryck?
Jo, svaret blir stöd till provokatörer som tar udden av vänsterns försök att tysta debatten. Och vem är i vår samtid en starkare och mer effektiv provokatör än Donald Trump?
Trump är helt enkelt en symbol för samtalsklimatet i vår tid.