Sverige måste bli mer restriktivt än andra länder

I en debattartikel i DN presenterar idag Jimmie Åkesson och Jonas Andersson Sverigedemokraternas förslag i Migrationskommittén.

Inför slutrapporten från den parlamentariska Migrationskommittén har Sverigedemokraternas ledamöter presenterat partiets linje.

Åkesson och Andersson anser att förslagen som kommittén lägger fram är tandlösa och urvattnade. De räcker inte på långa vägar för att vända utvecklingen där svensk välfärd urholkas till följd av att integration av stora mängder människor från avlägsna kulturer inte fungerar.

De två kommittéledamöterna presenterar fem viktiga åtgärder som Sverige behöver vidta för att kunna hantera situationen och rädda svensk välfärd.

*

Samtiden publicerar här hela artikeln eftersom den hamnat bakom betalvägg hos Dagens Nyheter:

Under det senaste decenniet har Sveriges befolkning ökat med nära en miljon människor. Påfrestningen för samhället, bostadsmarknaden och välfärden hade med en sådan befolkningstillväxt varit enorm oavsett dess sammansättning. Nu kan dock 80 procent av befolkningstillväxten tillskrivas invandring, varav den absolut största delen från länder som är historiskt, kulturellt och värderingsmässigt avlägsna från Sverige.

Hamnat i etniska enklaver

Många invandrare har vid ankomsten hamnat i utanförskapsområden, ofta i närmast etniska enklaver, där möjligheterna att assimilera sig in i det svenska samhälls-, kultur och arbetslivet är ytterst begränsade. Migrationen förändrar Sverige i grunden och utgör vår tids ödesfråga.

Skenande kostnader för försörjningsstöd och kommunala underskott finansieras med ökade skatter och nedskärningar i välfärden. Självförsörjningsgraden bland asylrelaterade invandrare är liksom skattekraften mycket låg, samtidigt som behoven av skyddsnät och skattefinansierad välfärd är stora.

Välfärdens ambitioner har sänkts

Resultatet blir att ambitionsnivån i de välfärdssystem som byggts upp av tidigare generationer svenskar succesivt sänks, och att Sverige på område efter område halkar efter de länder vi tidigare jämfört oss med. På sikt riskerar även våra pensionssystem att urholkas när nettouttaget med råge överskrider insättningen hos många invandrargrupper.

Kostnaden för den svenska migrationspolitiken handlar dock inte enbart om ekonomi. Lika alarmerande är den ökade otryggheten, den minskande känslan av gemenskap och sammanhållning, sjunkande skolresultat, ökade klyftor på arbetsmarknaden, och att tilltron till själva demokratin är sämre än på länge.

Vi ser utanförskapsområden där kriminaliteten påminner om situationen med etniska gäng i USA, och där tilliten och förtroendet för polis och rättsväsende ersatts med ringaktning och förakt.

De som drabbas hårdast är människor – ofta själva invandrare – som inte har råd att flytta bort från ortens kaos, utan som cementeras i utanförskap och får betala priset för politikens flathet. Men för varje dag som går kryper våldet även allt närmare medelklassen och de mer privilegierade bostadsområdena. Situationen påverkar allt fler, och det blir allt svårare att blunda och titta åt andra hållet.

Ansvarslös migrationspolitik

En stor del av detta kan tillskrivas den ansvarslösa migrationspolitiken som förts sedan många år, och den oerhört naiva synen att volymer inte spelar någon roll. Debet och kredit har inte gått ihop när det gäller migrationen. Många fler har kommit än vad Sverige har kapacitet att integrera, och integrationsskulden som byggts upp är därför enorm. Detta har inte varit något oundvikligt eller ödesbestämt, tvärtom har det skett frivilligt med ansvariga politikers goda minne.

Trots att antalet svenskar som anser att migrationen bör minska är tio gånger fler än de som anser att den bör öka, fortsätter invandringen ligga på internationellt höga nivåer. Nästa år väntas enbart antalet asylsökande motsvara ungefär invånarantalet i Kiruna eller Ystad, och antalet anhöriginvandrare som kommer är mångdubbelt fler. Det är inte hållbart, och nu krävs politiskt ansvar och ryggrad för att ta de svåra och obekväma beslut som är nödvändiga.

Den bistra sanningen är att vi kommit till en återvändsgränd för svensk migrationspolitik. Den snällism som genomsyrat området måste ersättas med förnuft och praktiskt ansvarstagande. Invandringen till Sverige måste vara restriktiv, ordnad, villkoras av individuellt ekonomiskt ansvar och i övrigt ligga på den absoluta miniminivå som konventionsåtaganden och EU-rätt medger.

Kommitténs förslag urvattnade och tandlösa

Som väntat resulterade ett års förhandlingar i migrationskommittén inte i den lösning Sverige behöver. De förslag som förts fram av övriga partier i kommittén har mest varit urvattnade och tandlösa, och slutprodukten blev en halvmesyr som inte ens de rödgröna regeringspartierna kunde vara överens om sinsemellan. Sverigedemokraterna offentliggör därför idag ett alternativt förslag för en hållbar migrationspolitik.

Förslagen utgår från att Sverige givet den uppkomna integrationsskulden behöver ett nettominus när det rör asylrelaterad invandring. Målsättningen är att fler ska återvända till sina hemländer, än antalet personer som kommer till Sverige. Det gäller personer som redan befinner sig i Sverige illegalt och som skall utvisas med hjälp av de tvångsmedel som finns, samt dem som har nödvändiga tillstånd men saknar tillhörighet till det svenska samhället och frivilligt vill vända hem.

Mer restriktiva än andra länder

Här måste man komma ihåg att migrationen styrs av de olika pull-faktorer som gör ett land attraktivt. Eftersom Sverige sedan länge är etablerat som ett av de mest generösa mottagarländerna kommer det inte räcka att anpassa migrationslagstiftningen efter våra nordiska grannländer för att märkbart minska attraktionskraften. Sveriges politik behöver vara mer restriktiv än politiken i jämförbara länder för att nå önskad effekt.

Vår bedömning är att det går att utforma en sådan migrationspolitik inom ramen för rättsligt bindande internationell rätt. Några av de viktigaste åtgärderna vi föreslår är:

• Begränsa rätten att söka asyl till första asylland. Asylsökanden som passerat via ett säkert EU-land ska som huvudregel avvisas vid gränsen. Det ska åläggas den sökande att styrka sina skyddsskäl.

• Begränsa anhöriginvandringen till EU-rättens miniminivå, och skärp försörjningskraven. Anhöriginvandring ska inte vara möjlig för alternativt skyddsbehövande, och strängare försörjningskrav ska införas för samtliga kategorier.

• Avskaffa permanenta uppehållstillstånd. Anpassa uppehållstillståndens tid till lägsta tillåtna enligt EU-rätten. Kraven för att få svenskt medborgarskap genom naturalisation ska skärpas.

• Begränsa rätten till välfärd för icke-medborgare. Rätten till ekonomiskt bistånd och välfärdstjänster ska kraftigt begränsas för icke-medborgare och alltid förenas med motprestation eller kvalificering genom arbete.

• Uppmuntra återvandring och verkställ fler utvisningsbeslut. Utvisningsbeslut ska alltid förenas med frihetsberövande, grovt kriminella ska utvisas även om det finns verkställighetshinder. Omfattande satsningar på inre utlänningskontroll och skärpta gränskontroller ska införas.

Vår målsättning med att presentera ett alternativ till migrationskommitténs betänkande är att lägga fram konkreta förslag som har direkt effekt på migrationen och ger en mer nyanserad bild av de internationella regelverken.

Sverigedemokraterna kommer att driva det alternativa förslaget så långt det är möjligt under den fortsatta remissbehandlingen och beredningen av betänkandet. Vår förhoppning är att förslag som i grunden bygger på den politik vi nu presenterar så småningom kommer föras fram av andra konservativa partier. I den mån en konservativ regering blir möjlig efter nästa val utgör den också en grund för en framtida regeringspolitik.

Jimmie Åkesson (SD), partiledare
Jonas Andersson (SD), ledamot i migrationskommittén