Ännu härskar en falsk bild av migrationspolitiken. Den utgör en potemkinkuliss av bedrägliga skönmålningar som är avsedda att dölja den bedrövliga verkligheten bakom en förskönande fond.
Senast nu i panelen hos ”Godmorgon världen” i P1 hävdade S-debattören Helle Klein att vi har en ”restriktiv” migrationspolitik. Detta trots att Sverige beviljat över etthundratusen uppehållstillstånd varje år. Det är mångdubbelt mer än grannländerna.
Sanningen är att det finns en officiell saga som medborgarna ska luras att tro på, så att man inte ska kräva strängare politik – och röstar på Sverigedemokraterna.
”Fundament” på lösan sand
En god sagoberättare är statsvetaren Andreas Johansson Heinö på Timbro, som idag avvisar Sverigedemokraternas förslag i Migrationskommittén i en kolumn i Borås Tidning, där han skriver:
”Svensk migrationspolitik har i modern tid vilat på två fundament. Det ena är nödvändigheten av en reglerad migration. Visst har det formulerats yviga dokument med visioner om en värld där fri rörlighet är möjlig, men det praktiska genomförandet har alltid skjutits långt in i framtiden. Ingen regering har heller tvekat inför att använda våldsmonopolet för att utvisa människor.
Det andra fundamentet är att den som väl fått uppehållstillstånd ska behandlas likvärdigt med andra invånare. Därför har icke-medborgare i stort sett samma sociala, ekonomiska och delvis även politiska rättigheter som medborgare.
Vill man, likt Sverigedemokraterna, skapa ett homogent samhälle räcker det emellertid inte att begränsa invandringen eller skärpa kraven på assimilation. Återvandring, eller repatriering som det kallades tidigare, har därför alltid varit en del av SD:s politik.”
Restriktioner bara i teorin
I teorin har Heinö rätt, det har inte stiftats lag som säger att det är fritt fram att komma till Sverige och leva på bidrag. Men i praktiken är det så. De som lyckas sätta sin fot på svensk mark blir ytterst sällan utvisad. Det räcker ju med att säga ”gymnasielagen” för tusentals afghanska män utan asylskäl, för att visa hur genomruttet godtycklig den svenska rättsstaten tillåtits bli av de styrande januaripartierna.
Ett annat konkret exempel är att inte ens de som begått grova brott och dömts till utvisning behöver lämna landet. P1-programmet ”I lagens namn” avslöjar i helgen att minst tio procent av alla utvisningsdömda brottslingar utvisas aldrig.
Dessutom: domstolar avstår ofta från att utdöma utvisning, även om lagar för att göra det finns. Just nu har riksåklagaren överklagat att hovrätten inte fattat utvisningsbeslut för en man som begått ett hundratal grova våldtäkter på barn. Det är så synd om de utländska medborgare som mördar och våldtar i Sverige att de måste få stanna, vad lagarna än säger.
Fundamentet i realiteten: alla får stanna
Om Heinö tittat på verkligheten hade det varit mer korrekt att säga att fundamentet i den migrationspolitik som praktiseras i svenska myndigheter, domstolar och partier är att ”alla borde få stanna och hittar vi minsta lucka blir det så”.
Detta fatala och systematiska undergrävande av rättsstaten borde liberala debattörer som Heinö vara upprörda över. Men i migrationsfrågan är lagarna och även domstolsbeslut bara papper som man kan strunta i. Aktivister i berörda instanser får göra som de vill även om det strider mot ”fundamentet” som Heinö vill inbilla sina läsare att det finns.
Också det andra fundamentet undergrävs, eftersom det första inte finns i praktiken. Hur skilja på de som har legitima skäl att stanna och de som inte har det, när alla blir kvar i landet på ett eller annat sätt?
Och det andra fundamentet borde inte handla om uppehållstillstånd som ett statiskt tillstånd. Det borde vara första steget in i det svenska samhället genom att man redan när man kommer har ett jobb, att man har för avsikt att bli svensk medborgare och vara lojal mot landet. Den som inte gillar svenska normer, lagar och traditioner bör lämna landet.
Återvandring är ingen ”avgrund”
När Heinö sedan spelar med vänsterextrema krafter och kallar återvandring för en ”avgrund” gör han sannerligen inte borgerligheten någon tjänst. Det är en retorik som är till för att krossa en anständig migrationspolitik och bevara så godtyckligt öppna gränser aktivismen bara förmår.
För inte menar väl Heinö att det finns en ”avgrund” till vårt grannland Danmark som till och med har en socialdemokratisk statsminister? Där har man redan infört återvandringspolitik. Under 2019 lämnade fler asylsökande landet än som kom till landet.
En nettoutvandring. Just vad vi behöver i Sverige. Bara denna förbaskade potemkinkuliss revs och folk insåg hur illa det faktiskt är.