Förvirringen är stor om grundläggande värden i Sverige. Det märks när flaggor och böcker bränns. Vi måste gå djupare och inte låta impulsiva känslosvall styra.

Låt oss börja med ett konstaterande. Att bränna en symbol som någon annan håller kär, är provokativt och ytterst fientligt. Det är hatfyllt. Det gäller oavsett om det är någon i L-partiet som bränner en svensk flagga, eller om en islamkritiker bränner ett exemplar av en koran.

Första läxan: Sluta hyckla

Här är första läxan, som exempelvis inte L-partiet lärt sig. Medan de själva gärna och flinande bränner svenska flaggor, fördömer deras riksdagsman Fredrik Malm (L) bränning av koranen.

Varför talar inte Fredrik Malm om att hans eget ungdomsförbund är dåraktigt omoget när de bränner svensk flagga?

Det är naturligtvis värsta sortens hyckleri att vara emot koranbränning men flinande bränna en svensk flagga. I båda fallen är man grovt förolämpande.

Läxa två: Var inte en nyttig idiot

Vad säger detta selektiva brännande av symboler, så pedagogiskt demonstrerat av L-partiet? Att de värnar sharialagar och föraktar svensk demokrati? På ytan: ja, absolut. Det är exakt vad de gör!

Men de menar det naturligtvis inte. De är så omogna att de ingenting begriper. Vad de tror sig göra är att värna den politiskt korrekta godheten som hyllar mångkultur. Men i verkligheten bidrar de till att sprida hat mot svenska demokratiska värderingar och hyllar totalitär, förtryckande religiös extremism.

L visar hur man är islamismens nyttiga idioter.

Läxa tre: Yttrandefriheten tillåter bränning

Att L-partister alls kommer på idén att bränna svenska flaggor har att göra med att de vill visa att de är för yttrandefrihet. Och ja, yttrandefriheten ger rätten att bränna symboler som svenska flaggor – och koranen. Med eldandet visar man sitt hat mot det symbolerna representerar.

I USA har det länge funnits en diskussion om bränning av amerikanska flaggan ska förbjudas, men det har alltid funnits en majoritet mot förbud. Amerikanska värderingar försvaras genom styrkan i frihetens intellektuella och moraliska kraft, inte genom förbud.

I Tyskland däremot, har parlamentet förbjudit flaggbränning. Inte bara av tyska flaggan dock, utan brännande av alla nationsflaggor. Det är ett försök att inte särbehandla kritik mot någon nation. Det kan låta som en pragmatisk avvägning, men det innebär ändå en inskränkning av yttrandefriheten. Och vilka andra inskränkningar öppnar man för, om man förbjuder bränning av flaggor?

Läxa fyra: Använd frihet under ansvar

Yttrandefriheten betyder inte att man måste bränna flaggor eller böcker. Det är som sagt ett synnerligen provokativt och fientligt agerande. Och inte framför handlingen särskilt många argument i sak. Däremot stöder man destruktivt beteende.

Friheten att bränna symboler används inte – så länge samhället präglas av dygder och moral. Ett frivilligt intellektuellt övervägande om vilka argument som är effektivast, kommer alltid att landa i att bränning inte för samtal framåt.

Men när såväl dygder som intellektuell analys har kastats ut genom fönstret – så som vänsterliberaler gjort i vår tid – blir primitiva uttryck som alltid varit vanliga i Mellanöstern också gångbara i väst.

Bränningar av flaggor och böcker är helt enkelt ett tecken på hur låg och primitiv samhällsdebatten är.

Läxa fem: Svar på tal

Själv skulle jag alltså aldrig komma på tanken att i svensk kontext bränna ens en iransk, turkisk, rysk eller kinesisk flagga och heller inte koranen, bibeln eller någon annan bok. Jag anser mig kunna använda intellektuella argument för min sak.

Men samtidigt finns ett aber. Om frihetens motståndare använder bränning för att förolämpa friheten i väst, har det då inte en viss pedagogisk effekt att bränna deras symboler som svar?

Jo, det har det. Bränningen är då en sorts symbolisk och psykologisk krigföring. Om islamister bränner våra symboler, behöver vi visa att vi inte underkastar oss deras förolämpningar. Genom att bränna deras symboler uppstår en sorts ideologisk terrorbalans. Budskapet om att vi inte viker ner oss blir tydligt.

Därför fördömer jag inte att koranen bränns.

Och de som fördömer koranbränning, måste svara på varför de inte fördömer bränningen av svenska flaggor. Sanningen är att de som fördömer det ena, men inte det andra, är ute på mycket tunn is. Om de inte redan brakat ner i antiintellektualismens kalla vatten.