Politiker och opinionsbildare lyfter ofta fram fritidslokaler som ett konkret sätt att förebygga ungdomsbrottslighet. Men det finns inga belägg för att det är så, snarare tvärtom.
Redan för 40 år sedan sjöng Nationalteatern om att sniffa thinner på torget eftersom ”gården är stängd för längesen”. Och legendariska satirgruppen Lorry gjorde för 30 år sedan parodi på politikernas universallösning mot kriminalitet, när ung ligist motiverade alla dumheter med ”Men vi har ju ingen loookal”.
Argumentet att fritidsgårdar motverkar kriminalitet är vanligt också idag, och användes nyligen i protester mot besparingar på fritidsverksamheten i Göteborg: Rädsla för våld när Hisingen skär ner på fritidsgårdar.
Men finns det några som helst belägg för ett samband mellan satsningar eller besparingar på fritidslokaler och våldsutvecklingen?
Göteborgs-Posten ställde frågan till flera forskare (bakom betalvägg).
– Fritidsgårdar har aldrig visat sig förebygga brott, säger kriminologen Jerzy Sarnecki till tidningen.
Han menar att uppfattningen är naiv och bygger på en föreställning om att man med enkla medel kan lösa allvarliga samhällsproblem. Fritidsgårdar kan öka trivsel, men det betyder inte att de förebygger kriminalitet.
De som går på fritidsgårdar är mer kriminella
Även psykologiforskaren Nikolaus Koutakis vid Örebro universitet tillbakavisar nostalgiska tankar om att det var fritidsgårdar som förr höll unga från att hamna i kriminalitet. Det kan snarare vara tvärtom. Han har gjort studie där jämförelse gjorts mellan killar som vistats på fritidsgård och de som inte gjort det. Fritidsgårdskillarna förekom senare i livet oftare i polisens register, även när man justerat för socioekonomiska faktorer.
När kommuner med och utan fritidsgårdar jämfördes, visade det visar sig att ungdomskriminaliteten inte skilde sig nämnvärt åt mellan kommunerna.
Däremot var ungdomarna med kriminell problematik koncentrerade till fritidsgården i kommun där sådan fanns. Mönstret återkommer i annan forskning och pekas ut som en orsak till att fritidsgårdarna till och med kan ha en omvänd effekt.
– Den empiriska forskning som finns tyder snarare på att fritidsgårdarna ökar risken för brott, säger Sarnecki.
Fritidsgården bli helt enkelt en samlingsplats för unga med social problematik som sedan begår brott när gården har stängt. Att man fångar upp gruppen en stund i en lokal, betyder inte per automatik att de blir laglydiga.
Ett alternativ till att hänga på en fritidsgård och möta ”tuffa” grabbar är ju att vara hemma och göra läxorna.
Polisen: Kriminella söker sig till fritidsgårdar
Polisen delar uppfattningen om att kriminella element ofta söker sig till fritidsgårdar. På flera ställen i Göteborg har man haft problem med fritidspersonal som antingen själva haft en fot i kriminalitet, eller haft nära umgänge med kriminella.
– Vilken personal man har är otroligt viktigt, säger Daniel Neck, brottsförebyggande samordnare för polisen i Göteborg och tidigare kommunpolis i Västra Hisingen.
Också forskaren Nikolaus Koutakis är kritisk till den personal kommuner anlitar på fritidsgårdar.
– I många fall var personalen kul killar i propellermössa snarare än de tydliga vuxna som ungdomarna behövde, säger han.
Förebyggande insatser måste utvärderas
Alla de intervjuade menar att det kan finnas potential i att satsa på förebyggande insatser för unga, men då måste det ske på ett sätt som går att utvärdera och följa upp. Det sker inte idag.
– Föreningslivet kan ha brottsförebyggande potential eftersom det kan skapa engagemang hos de unga, men då måste man också satsa på unga från så kallade problemområden, tillägger Jerzy Sarnecki.