Det islamistiska våldet ökar snabbt i Afrika

De islamistiska nätverken i norra och mellersta Afrika har genomfört över 4.000 attacker bara de senaste 12 månaderna. Jämfört med 2011 utförs nu sex gånger fler islamistiska attacker i Afrika. 

I dag är islamismen i Afrika uppdelad i många fraktioner som svär trohet till antingen al-Qaida eller Islamska staten, IS. 

Nu drabbas även tidigare förskonade länder söder om Sahara. Man tvingats till militär upprustning för att möta hotet. Men militära insatser räcker inte. 

– De här länderna måste lägga ned ett otroligt arbete för att vaccinera sig mot våldet, säger Judd Devermont, Afrikachef på tankesmedjan Center for Strategic and International Studies, CSIS, till DN.

Under den senaste 12-månaderna utfördes över 4.000 attacker med islamistiska förtecken i Afrika. Det är det våldsammaste året någonsin när det gäller islamistiskt våld i regionen och innebär en sexfaldig ökning från 2011, vilket framgår av sammanställning från det amerikanska försvarsdepartementet. 

Den 1 juli dödades 30 bybor i en enda attack mot fyra byar i centrala Mali. 

Islamismen vinner terräng

Extrema islamistiska nätverk som al-Shabaab i Somalia, Boko Haram i Nigeria och nordafrikanska Maghreb, föregångare till al-Qaida, har funnits längre, liksom andra våldsamma nätverk i Afrika.

– Jag vill hävda att det inte handlar om en spridning från Mellanöstern. De ekonomiska utmaningarna och det svaga styret har gjort att man historiskt har tagit till vapen för att påverka agendan, menar Judd Devermont.

Tidigare var det andra ideologiska överbyggnader som gällde, typ sovjetkommunismen eller antikommunism. Under det senaste decenniet har islamska tankar och religionens recept vunnit mark som svar på problem med fattigdom och svag utveckling.

– De här globala nätverken erbjuder ett gemensamt språk och en del resurser. Dessa globala nätverk var tidigare USA eller Sovjetunionen. I dag råkar Koranen vara den bästa vägen för att mobilisera sina styrkor, säger Judd Devermont.

Spänningarna mellan folkligt missnöje och svaga stater skapar växande förtroendeklyftor mellan medborgare och staten, något som dessa extrema nätverk utnyttjar och underblåser med terrorattacker.