Har ni tänkt på en sak? Alla dessa mäktiga vänsteraktivister i politik, myndigheter och kulturliv som alltid hyllar normkritik är tysta när vi ser konsekvenserna: som att 12-åringar skjuts till döds. Men vad är bättre exempel på normlöst samhälle än detta?
Partipolitiken är handlingsförlamad inför det ökande våldet. Detta eftersom de styrande vänsterliberalerna är slavar under ett galet normkritiskt tänkande som undergräver all kriminalpolitik. Inget kommer att hända förrän svenska folket väljer en ny riksdagsmajoritet.
”Det är synd om mördarna”
Poliser och sociala myndigheter går som vanligt ut och tycker synd om – mördarna. Därmed förminskar och ursäktar man handlingarna. Förre rikspolischefen Dan Eliassons satt exempelvis i TV-soffan och kände sympati för en mördare (”vilka omständigheter har den killen växt upp under?”) medan han nonchalerade den som blivit mördad. Detta synsätt följs igår upp av kommunpolisen Martin Lazar som skriver att ”människor som saknar empati och moral är själva offer”. Skulden för våldet läggs gång på gång hos hederliga svenskar.
Fattar inte dessa stollar att de på detta sätt underblåser kriminaliteten? De stärker de våldsbenägna genom att hjälpa dem att skylla ifrån sig – och fortsätta att mörda och härja?
Svaret är nej. De bär på den sjuka filosofi som kan kallas ”godhetsknarkande”. Den styr migrationspolitiken där det alltid är godare att ta emot så många som möjligt. I kriminalpolitiken yttrar sig denna filosofi i att man känner mer för våldsverkare än för dem som blivit rånade, misshandlade eller dödade.
Våldet sker ”därför att det är möjligt”
I samhällsdebatten finns också gråtmild uppgivenhet, som när Widar Andersson skriver i Folkbladet: ”De kriminella ungdomarna är kriminella framförallt därför att det är möjligt att vara kriminella. Få av dem är sjuka i huvudet. De lever däremot i en miljö där det inte alls är konstigt att skjuta och att mörda. De lever sina liv mitt ibland alla andra svenska liv. Det är väl det som är det sjuka; så tänker jag … De får inga vidare straff och de får inga vidare sociala chanser.”
Det leder ju ingenstans att bara beklaga utvecklingen. Nu krävs handling.
Stärk moralen, tänk klart – rensa upp!
Det är därför att politiken, myndigheterna och medierna agerar så här som våldet ökar. Det officiella svenska samhället är fullständigt impotent. Man kan bara en sak: sitta och gråta över utvecklingen. Uh-hu, uh-hu.
Varje tendens till detta ömkliga och fullständigt kontraproduktiva synsätt måste rensas ut ur polisen och myndigheterna. Bara med totalt fokus på den kriminella aspekten kan arbetet bli effektivt. Gråtandet får andra ta hand om.
För att göra det krävs ett kraftfullt och målmedvetet ledarskap som analyserar läget, utarbetar konkreta strategier och sätter dem i verket.
Idag är svenskt rättsväsende demoraliserat, ockuperat av kriminellas bästa vänner och fullständigt ineffektivt eftersom man tycker synd om stackars kriminella istället för att jaga dem, och därför att det utbredda normkritiska tänkandet skapar kaos i verksamheten.
Kriminella är också människor – när de dömts
Självklart ska mördare och våldsverkare också bli sedda som människor – men först efter att de är dömda för de handlingar de begått. Det är här det största filosofiska generalfelet sitter.
Så länge de är fria ska de ses som jaktbyten som ska fångas in. För då är de vilddjur som skapar stor skada för hederligt folk – inte minst i förorterna. Det är denna jaktinstinkt som saknas i dagens rättsvårdande myndigheter. Återskapa den, och kriminaliteten skulle falla som en sten. Då skulle det bli klart vem det är som har våldsmonopol på svenska gator och torg.