Kampanjen för ”black lives matter” rullar vidare i USA med upplopp, vandalisering och laglöshet. Många överväger också att sluta följa amerikanska ligorna för basket och fotboll eftersom spelarna agerar politiskt för BLM. En känd sportkommentator ger intressant analys om vad det handlar om.
Den kontroversielle förre fotbollsspelaren och sportkommentatorn Jason Whitlock som jobbat för CNN och Fox News uppmanar sportpubliken att inte bojkotta basketens NBA och amerikansk fotbollens NFL även om spelarna deltar i BLM-kampanjen.
I sin kolumn, NBA-spelarna fångade i BLM-kulten behöver kärlek inte bojkott, skiver han:
”Den splittrande, antireligiösa, marxist-influerande rörelsen ’black lives matter’ sliter sönder Amerika. Man vandaliserar domstolar. Likt hjärntvättade sektmedlemmar agerar spelare och tränare unisont genom att knäböja under nationalsången och bära T-shirts med BLM-symboler.
[Storstjärnan] LeBron James kallar BLM för en ’livsstil’. BLM är en politisk kult som fungerar som en religiös sekt. Sympatisörerna accepterar en världsbild född i ilska, osäkerhet, rädsla, intolerans och grupptänkande.
Jag förstår varför många av er är tveksamma att stödja NBA. Inga sportligor arbetar hårdare för att promota BLM än dem. Ni hoppas att en bojkott och fallande tittarsiffror ska leda till förlorade intäkter och därmed tvinga fram en omprövning och slut på snedstegen. Men BLM är immun mot marknadskrafterna”.
Behandla spelarna som sektmedlemmar
Jason Whitlock menar att IT-näringen skapat så många miljardärer att marknadens förmåga att straffa dåliga affärsmetoder har begränsats.
”Miljardärernas stöd till BLM är så stort att det kan kompensera de ekonomiska förlusterna för förlorad publik. NBA och dess sponsorer skiljer sig inte mycket från Washington Post, som finansieras av världens rikaste man, Jeff Bezos. Tidningen behöver inte följa etablerade bästa-praxis för branschen. Detsamma gäller NBA och NFL.”
Han tar inte avstånd från dem som vill bojkotta sporter som bedriver politik, men förvarnar om att det inte kommer att ändra tingens ordning.
”BLM är en kult. Om du vill rädda sport och rädda de medborgerliga friheterna som vi länge har tagit för givet här i Amerika, måste du istället jobba för att avprogrammera idrottare och andra som har fångats av ”black lives matter”. Ge inte ge upp om idrottarna. Ilska och fientlighet hjälper inte. De har tränats i att tro att din ilska och frustration är tecken på rasism eller acceptans av systemisk rasism.”
En intressant analys. Men vad ska man då göra mot galenskaperna?
”Idrottsmännen är människor som vi har älskat och beundrat i decennier. Behandla dem som en familjemedlem som funderar på att gå med i en extrem sekt”, skriver Jason Whitlock och hänvisar till sociologiska studier om hur man interagerar med dem som dras in i sekter.
Hur parerar vi detta nya fenomen?
BLM är ju inte första känslodrivna kampanjen som skapar anarki och river ner alla etablerade regler och normer. MeToo hade samma dynamik, även om det inte ledde till våldsamma upplopp och plundring. Striden skedde i medierna där journalister slutade följa pressetiska regler och hängde ut sexanklagade män på löpande band. Vissa, som en teaterchef i Stockholm, drevs till självmord.
Det är ett sorts pöbelvälde mer driven av sekteristisk psykologi än politisk agenda. Man är immuna mot saklig kritik eftersom retoriken konstrueras så att kritik mot budskapet ses som bekräftelse på att budskapet är sant.
För mig som följt politik i 40 år är detta ett helt nytt inslag i samhällsdebatten. Kampanjerna får sin energi genom att vara globala och skapa en känsla av att deltagarna är med i något stort, större än den politik som bedrivs i nationella parlament.
Grundproblemet är att massmedier, som förr i tiden kritiskt granskade samhällsfenomen, slutat att göra det. Istället gör man tvärtom: eldar på sekteristiska och känslodrivna kampanjer och ger dem stor och positiv uppmärksamhet.
I Sverige har inga större medieredaktioner visat den förödelse och anarki som BLM skapat i många amerikanska städer. Medierna har slutat vara kunskapsförmedlare av nyheter, för att istället bli känslodrivna propagandister som stöder sektliknande uppror.
Jag tror det ligger mycket i det Jason Whitlock skriver, att svara med hat och bojkott leder inte någonstans. Även om kampanjerna är fyllda av hat och förakt mot dem som inte ställer upp på det upproriska agerandet. Istället för att svara med samma mynt bör konservativa stå fast vid sina värderingar. Aldrig ge vika för anarkin. Inte en millimeter. Alltid stå upp för rättsstaten. För polisen. För lag och ordning.