Är det bara SD som står upp för yttrandefriheten?

Tystnaden från de andra partierna efter händelserna i Malmö gör mig livrädd. Man kan antingen vara för yttrandefrihet och demokrati, eller så kan man vara emot yttrandefrihet och demokrati. Att värna yttrandefriheten är inte samma sak som att hålla med om allas åsikter. Att värna yttrandefriheten är att ta den i försvar närhelst krafter som vill försvaga den visar sitt fula tryne, skriver partisekreteraren Richard Jomshof (SD) i denna debattartikel.

I en demokrati får man elda upp böcker som man själv äger. Man får också tycka att det är korkat, dumt och onödigt. Jag kan absolut själv tycka det, men det har ingenting – absolut ingenting – med saken att göra. Man får elda upp böcker. 

Låt mig vara tydlig, att försvara andras rätt att begå en handling är inte på något sätt samma sak som att stå bakom handlingen i sig.

Jag vill till exempel inte förbjuda någon att marknadsföra kött, trots att jag själv är vegetarian. Jag vill inte förbjuda någon att elda upp böcker av Astrid Lindgren, trots att en dylik handling skulle göra mig upprörd och kanske till och med ledsen. Jag vill inte förbjuda socialdemokratisk valpropaganda, trots att Socialdemokraterna bevisligen står för en mycket farligt och destruktiv politik som har slitit sönder vårt land.

Listan kan göras oändligt lång.

Yttrandefriheten förutsättning för demokrati

Det finns tusentals menings- och åsiktsyttringar som jag inte förstår varför någon vill ägna sig åt, eller som jag tycker är onödiga och kanske till och med idiotiska. Men jag vill inte förbjuda dem för det. 

Anledningen till att jag inte vill inskränka människors rätt att uttrycka sin mening, till exempel genom att elda upp en bok som de själva äger, är att jag står upp för yttrandefriheten. I alla lägen. Yttrandefriheten är en av de viktigaste grundstenarna som demokratin vilar på. Utan yttrandefrihet kan inte demokratin existera. 

Att inskränka yttrandefriheten, särskilt rätten att häda, vore att ta ett gigantiskt kliv hundratals år bakåt i tiden. Att inskränka rätten att häda är i själva verket att spotta på minnet av alla de män och kvinnor som kämpat, och till och med dött, för vår fria demokrati. 

Inte alls en smaksak

Yttrandefrihet är ingen smakfråga. Det är ointressant vad du eller jag tycker om andra människors åsikter eller sätt att, inom lagens gränser, framföra dem på. Vi som värnar denna frihet måste värna den oavsett vad vi än må tycka om det specifika innehållet. Annars värnar vi den inte. Att värna yttrandefriheten är att ta den i försvar närhelst krafter som vill försvaga den visar sitt fula tryne.

För om vi inte håller stenhårt på denna princip, om vi börjar kompromissa med vår frihet och göra undantag för att någon råkar bli kränkt, vem är det då som ska avgöra vad som är tillåtet eller inte? Ska Stefan Löfven bestämma vilka böcker man får elda upp eller sparka på? Eller ska kungen bestämma det? Är det kanske jag, eller Jimmie Åkesson, som ska bestämma vilken åsikt som får manifesteras och på vilket sätt? Jag tycker inte det. Jag tycker om vår frihet, och vår demokrati är alltför värdefull för att kompromissa med.

Det är inte svårare än så. Man kan antingen vara för yttrandefrihet och demokrati, eller så är man emot. 

Varför så tyst när yttrandefriheten utmanas?

När en dansk politiker i fredags utnyttjade sin yttrandefrihet, genom att filma hur han bland annat sparkade på ett eget exemplar av koranen, ledde detta till kravaller, stenkastning mot polisen, omfattande vandalisering och mordhot.

Det fyller mig med sorg och avsky när jag ser hur människor slår sönder annans egendom och försöker att allvarligt skada poliser genom att kasta stora stenar mot dem. Men det som på allvar skrämmer och förvånar mig är tystnaden, tystnaden från samhället, från folkets valda företrädare. Den tystnaden gör mig livrädd. 

Är det verkligen bara Sverigedemokraterna som har ryggrad nog att säga ifrån och stå upp för yttrandefriheten och sätta ner foten mot de krafter som, helt ogenerat och utan utrymme för misstolkning, skriker rakt ut att de vill avskaffa yttrandefriheten? Vad jag vet är inget av riksdagens partier officiellt emot yttrandefrihet. Tvärtom är min bild att alla svenska riksdagspartier säger sig värna yttrandefriheten.

Men var är statsministern? Var är regeringens företrädare? Var är Ulf Kristersson och andra företrädare för oppositionen? Varför denna tystnad? 

Vem ska förklara yttrandefriheten för nyanlända?

En ärlig och uppriktigt menad fråga till företrädare för Sveriges övriga riksdagspartier: Vem ska berätta för människorna i de parallellsamhällen som ni, gemensamt och i samförstånd, har skapat, att det faktiskt är fullt tillåtet att häda och att elda upp böcker i Sverige och att detta inte kommer att ändras? Ska jag berätta det för dem? Ska Sverigedemokraterna ensamma göra det? Är det vår roll? Kommer dessa extremister i så fall att lyssna på oss?

Snälla. Res er upp och sätt ner foten, innan det är för sent! Visa att ni har någon som helst ryggrad. Sträck på er och berätta att gränsen för yttrandefriheten går vid att hota eller attackera andras egendom, liv och hälsa.

Berätta också för dem att om man är missnöjd med någon annans meningsyttring får man skriva en debattartikel, hålla ett tal, dela ut ett flygblad eller anordna en fredlig demonstration där man klargör sin ståndpunkt. Berätta för dem att det i Sverige är lagligt att sparka på en bok och poängtera gärna att det är olagligt att kasta sten på polisen och slå sönder gemensam egendom. Berätta det, tydligt och utan ursäkter eller risk för missförstånd. 

Sex punkter om yttrandefrihet

Avslutningsvis har jag gjort en lista över saker vi måste kunna vara eniga om, om vi vill värna Sverige, demokratin och friheten:

• Yttrandefriheten är en av de viktigaste grundstenarna för frihet och demokrati. 

• Att försvara någons yttrandefrihet innebär inte per automatik att man hyllar vare sig dennes åsikt eller handling.

• Yttrandefrihet är ingen smakfråga. Antingen försvarar man den eller så är man dess motståndare.

• I Sverige får man häda, man får elda upp böcker som man själv äger. Det gäller koranen, bibeln, lagboken och alla andra böcker. 

• Missnöje över andras åsikter och åsiktsyttringar manifesteras inom lagens ramar. 

• En persons eller grupps mått av kränkthet är inget någon annan behöver ta hänsyn till. 

Richard Jomshof
Partisekreterare för Sverigedemokraterna