Sverigebilden har fått sig en rejäl smäll internationellt i coronapandemins spår. Skälet är att landets makthavande politiker har en grandios självbild, som en psykiatriker skulle kunnat uttrycka det.
Vi har nog alla i färskt minne alla de arroganta uttalanden som kommit från utrikesminister Ann Linde. I flera intervjuer har hon angripit andra länder apropå coronastrategier, men blivit påkommen med osanna påståenden.
Dansk public service har faktagranskat Linde och funnit att hennes pinsamma och långtifrån diplomatiska angrepp på Danmark byggde på en lögn. I SvD-kolumn ger Maria Rankka ett utomordentligt gott råd till makthavare som vill värna ”Sverigebilden”, när hon hänvisar till Matteusevangeliet: Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.
Tänk om vänsterföreträdare kunde ta in det kristna budskapet.
Vi har inte råd att peka finger åt andra
Men den krackelerande ”Sverigebilden” handlar inte bara om arrogant självförsvar, utan också om storhetsvansinne i internationell politik. I samband med att EU behandlat Kina och dess allt mer offensiva totalitära anspråk, just nu mot Hongkong, var det bara Sverige av de 27 medlemsländerna som ville göra något.
Varför vill inte övriga EU? Därför att man förstår att det har ett allt högre pris att försöka påverka politiken i andra länder. Sedan Olof Palme har Sverige vrålat ut sina vilja att stå upp för mänskliga rättigheter. På ett filosofiskt plan är det självfallet rätt.
Men när det kommer till realpolitik gäller verkligheten, inte drömmar om en bättre värld. Viljan att lägga sig i hur Kina styr är begriplig. Hongkong-borna – och för den delen alla kineser – borde kunna leva i frihet. Men om vi lägger oss i, måste vi vara beredda att ta konsekvenserna.
Jag reagerar starkt mot alla som kräver allt möjligt, utan att någonsin vara beredd på att diskutera konsekvenserna. Ett handelskrig med Kina kommer att stå den svenska, exportberoende ekonomin mycket hårt.
Vem ska ta den smällen? Vem?
Nej, Sverige är ingen humanitär stormakt utan ett lilleputtland i norra Europa utan några som helst maktpolitiska muskler på den internationella scenen (minns amerikanska UD:s karaktäristik under Hillary Clinton av Carl Bildt: ”medium size dog with big dog attitude”).
Sverige måste sopa rent framför egen dörr
Därtill håller vårt eget lands välfärd på att rasa samman. Man kan inte fokusera på andra länders brister, när det egna landet faller sönder i kriminalitet, sjuka som blir av med sjukpenning (se dokumentären De utförsäkrade), skolor där ligister härjar och där äldre inte får vård utan drogas tills de dör.
Sverige måste börja sopa rent framför egen dörr, för att använda ett gammalt ordstäv. Alla politiska resurser måste riktas inåt, till att återupprätta den välfärd som politiker i flera generationer lovat men som nu fråntas svenska folket.
Hos en person med grandios känsla av att vara en betydande person finns det ett stort gap mellan den person man är och den man tror sig vara, lyder den psykiatriska förklaringen om individer. Men det skulle också kunna gälla länder, eller mer exakt ett lands politiska makthavare.
Det finns ett stort gap mellan den ”Sverigebild” etablissemangen omhuldar och det land Sverige är numera.