USA kommer alltid på fötter igen

Idag är det fjärde juli, Förenta staternas nationaldag. Detta underbara, mångbottnade, fria, splittrade, energiska land som växte från att vara svaga kolonier till världens mest dominerande. Det går inte sluta vara fascinerad och förfasad över detta land.

De pågående upploppen i USA och hur de kopieras av vänsterextremister i Sverige visar med övertydlig pinsamhet att det långtifrån bara är högern som härmar Amerika.

Landet är i en intern identitetskris. Motsättningarna ökar. Men det är inte första gången det sker. Och det har varit mycket värre. Kriget där flest amerikaner dött är fortfarande inbördeskriget 1860-65.

Kravallerna i början på 1970-talet, en blandning av hippie, drogkult och Vietnamprotester, var ganska lika det som sker nu. Vita huset var omringat och belägrat av Nixon-motståndare. En kommunistisk terrorgrupp, Weather Underground, bombade polisstationer och begick rånmord.

Trots Vietnamprotesterna var betydligt mer omfattande och målmedvetna än dagens ”black lives matter”, resulterade presidentvalen 1968 och 1972 i jordskredssegrar för Richard Nixon. Han förklarade det med att ”den tysta majoriteten” hade sagt sitt vid valurnorna.

Skillnaden mellan USA och de flesta andra länder är att amerikaner är fria att uttrycka sin mening, hur galna de än är. Den här friheten gör också att protesterna rinner ut i sanden. De har fullgjort sin roll när människor fått uttrycka sina känslomässiga frustrationer.

Denna obehagliga, och kan man tycka onödiga, sida av friheten förklarar samtidigt varför USA är världens mest kreativa och innovativa land. I antal Nobelpristagare kommer ingen i närheten av USA. Många av dessa pristagare är inte födda i USA, men det är där man fått den vetenskapliga frihet och kreativa miljön som krävs för att göra de stora upptäckterna.

Amerika har mycket av allt – rikedom, fattigdom, briljans, dårskap, ytlighet, nyskapande, girig kommersialism och generöst civilsamhälle.

Det som skapar oro och bristande framtidshopp i nutid är att också USA har tagit sig vatten över huvudet – i att agera världspolis. USA har aldrig haft ambitionen att vara ockupationsmakt, utan har alltid lämnat tillbaka länder man krigat med till den egna befolkningen: Tyskland, Japan, Filippinerna, Afghanistan och Irak.

Men de senaste 20 åren har det inneburit att man eftersatt sitt eget land och folk. Detta i kombination med globaliseringen, som inneburit att många industrijobb flyttat till Asien där lönerna är lägre, har skapat social och ekonomisk utarmning i mellan-Amerika.

Den jag tycker bäst beskrivit stämningsläget i landet är countrysångaren Merle Haggard, när han 2005 framförde America First. Budskapet är ”Låt oss återuppbygga Amerika, våra vägar och broar faller sönder” och att ”Friheten har hamnat i backväxeln”.

Det är en genomgående trend i västvärlden att politiker och ekonomin har sprungit ifrån fundamenta. Det som ett land står på. Grunden. De trygga och stabila förutsättningarna. Förmodligen därför att sådant som att reparera broar eller satsa på äldreboenden inte är ”flashigt”, ”medialt” eller särskilt kul. Men det är politikens förbannade uppgift.

Både där borta. Och här hemma.

Trots stora skillnader i historia, kultur och storlek har vi ändå det viktigaste som finns gemensamt: Frihet, demokrati och rättsstat.

Grattis USA!