När de arga utfallen haglar mot president Trumps benådande av kampanjtaktikern Roger Stone ska man minnas att Barack Obama benådade över 1900 personer, varav 504 livstidsdömda.

KOMMENTAR. Ett av många inslag i den amerikanska politiken som vi inte alls känner igen här hemma i Sverige är presidentens obegränsade rätt att benåda vem som helst oavsett vilka brott den dömde begått. Detta med benådande är något väldigt osvenskt och strider mot den starka svenska värderingen om likhet inför lagen.

Det mest kända fallet i USA är när nytillträdde presidenten Gerald Ford benådade sin företrädare Richard Nixon som avgick 1974 därför att han beordrat kriminella handlingar, som inbrott i demokraternas högkvarter i Watergate. Det anses att det beslutet kostade Ford valsegern 1976. Men idag anser många statsvetare att det var rätt av Ford, eftersom landet annars fastnat i en rättegångscirkus som splittrat landet än mer.

Presidenter har agerat olika i att använda denna makt. Demokratiska presidenter har generellt benådat fler från deras straff än republikaner. President Obama benådade 1927 personer. Vilket kan jämföras med att Donald Trump under sina nästan fyra år i Vita huset har benådat endast 36. Och George W Bush benådade 200 under sina åtta år.

När vänsterröster nu gapar och skriker om hur skandalöst det är att president Trump benådat Roger Stone, ska man komma ihåg att de inte var upprörda när president Obama benådade personer livstidsdömda för exempelvis grova narkotikabrott.

Roger Stone dömdes i lägre rätt, och har överklagat, för att ha ljugit i förhör.

Provokatören Roger Stone

Vänstern brukar ju vara emot hårdare straff, men när det kommer till Stone låter det plötsligt annorlunda. Att Obama benådar livstidsdömda knarkbaroner är okej, men inte att Stone benådas efter att ha ljugit i en politiserad utredning.

Roger Stone är nog en av de mest kontroversiella karaktärerna i amerikansk politik. Han skryter med att han deltog i Richard Nixons ”dirty trix” redan 1972. Han är skrupelfri när det gäller att finna angrepp på motståndare till den kandidat han anlitats som rådgivare till.

Därmed är han ett trist inslag i politiska valkampanjer. De borde handla om sakpolitik. Men när vänstern angriper konservativa med en massa epitet i syfte att psykologiskt pressa dem på defensiven, är Roger Stone ett sorts motmedel i de mediala valkampanjerna.

Och därför är det svårt att avsky denne utomordentligt skicklige manipulatör. Han döljer inte vad han håller på med. Han talar gärna om hur han jobbar och hur han i tidigare valrörelser lyckats styra intresset i en riktning som gynnat konservativa och missgynnat pk-vänstern.

På det sättet är han en paradox. Han manipulerar, men är öppen med det. Ja, skryter om hur bra han är på det. I den dokumentär som Netflix publicerade 2017 – Get me Roger Stone – säger han saker som: ”Du måste vara skandalös för att märkas” och ”Jag njuter av ditt hat, för om jag inte vore effektiv skulle du inte hata mig” (sagt till journalist).

Symbol för ytligheten

I nämnda dokumentär hävdas att Roger Stone både stod för introduktionen av retoriken där man smutskastar motståndaren personligt och för att vara den första lobbyisten. Det är att överdriva. Vi som läst amerikansk historia vet att valstrider förr i tiden till och med kunde sluta i dueller. Vicepresidenten Aaron Burr sköt ihjäl förre finansminister Alexander Hamilton i en duell utanför New York 1804. (Han åtalades för mord, men åtalet lades ned. Burr’s karriär tog dock slut.)

Men Roger Stone har otvivelaktigt varit en effektiv operatör i republikanska kretsar när det hettat till i medierna.

Han är en krigare i opinionsbildning på fiendemark. Han vänder vänstermediernas perspektiv även om de inte vill. Detta genom att skapa något som har än högre ”nyhetsvärde” i politiska bevakningen.

Manipulatörer som Roger Stone borde inte behövas. Om vänstersidan kunde ägna sig åt att presentera sina egna förslag i sak, istället för att angripa motståndarna med aggressiva anklagelser om allt möjligt (just nu ”black lives matter”, medan ”all lives matter” anses rasistiskt), så hade inte den miljö funnits där Roger Stone blivit stor. Han är en produkt av den smutsiga politiska miljö som skapats.

Kunde Obama benåda 500 livstidsdömda…

Är det så hemskt att president Trump benådar Roger Stone för att han ljugit i förhör? Nej, inte om man har ett helhetsperspektiv och kan konstatera att president Obama benådade över 500 livstidsdömda.