DEBATT. Karl Marx intar idag en säreget stark ställning inom alla typer av vänsterrörelser trots att han och Friedrich Engels uppvisade en klart fördomsfull och rasistisk inställning i utgivna skrifter, men främst i sin privata brevväxling med vänner och bekanta. Det menar Dan Ahlmark i denna debattartikel.
Marx intar idag en säreget stark ställning inom alla typer av vänsterrörelser trots (a) sitt totala misslyckande att formulera ett rationellt och fungerande samhällsalternativ, och (b) sin avsaknad av humanism (bland annat visad i synen på andra raser).
Beträffande samhällsalternativ har tillämpningen av Marx teorier bara lett till ekonomiska misslyckanden i ett stort antal länder. Beträffande humanitära tragedier och katastrofer dog under 1900-talet långt över 100 miljoner människor i realsocialistiska länder pga direkt våld eller medvetet vald politik av de socialistiska regeringarna.
Eurocentrism
Marx har kritiserats för att hans teorier och resonemang utmärks av Eurocentrism. Europa ses då som världens centrum och grunden för bedömningar av alla andra regioner och länder. Marx´s utgångspunkt var, att andra samhällen värderas utifrån ett västerländskt perspektiv, och att dessa bör bete sig och utvecklas på samma sätt som europeiska länder.
Beträffande synen på kolonialism väljer Marx att stödja den för dess förmåga att modernisera asiatiska och afrikanska länder och därigenom så småningom kunna föra fram dem till ett socialistiskt stadium (1):
”…the creation of a ‘Western social order in Asia’ is, he
assumes, a necessary station on the path to the creation
of a classless society, a path he conceives as human ‘destiny’.”
Han var därför positiv till de vitas övertagande av afrikanska eller asiatiska länder, vilka kulturer han föraktade, då de inte påbörjat en industriell utveckling. De stod ju därmed i vägen för ” the long march of history”. En svart kommentator säger (2):
“Marx´s racist, mechanical thinking on the movement of
history leads him to call for the colonisation of nonEuropean
worlds to hasten the march towards communist nirvana. So,
the foundation of class theory is anti-black.”
Det torde vara ett utslag av samma tänkande, när Friedrich Engels (medförfattaren till “Kommunistiska Manifestet”) i samband med mexikansk-amerikanska kriget 1846 sade, att det var i Mexikos eget intresse att placera sig under USA:s förmyndarskap.
Marx otydlig om slaveri
Marx syn på slaveri var tidigt inte entydig. Den ledande franske socialistiske teoretikern Proudhon stödde i en bok emancipationen av slavar i USA (1846). Men i sin bok ” The Poverty of Philosophy (1847) skrev Marx i polemik mot Proudhon märkligt nog:
“Without slavery, North America, the most progressive
of countries, would be transformed into a patriarchal country.
Wipe out North America from the map of the world and you
will have anarchy, the complete decay of modern commerce
and civilization. Abolish slavery and you will have wiped
America off the map of nations.”
Eftersom de industrialiserade nordstaterna – efter att ha eliminerat ett helt inhumant produktionssätt av bomull i sydstaterna – därefter fortsatte att genomföra en industriell utveckling, som revolutionerade världen, säger uttalandet inte mycket om Marx förståelse för modern ekonomi.
Efter att nordstaterna segrat, anpassar sig Marx och skriver 1865: ”..the ‘present negro generation in America [represents] an indigenous product, more or less turned into Yankees, English speaking etc. and therefore becomes capable of emancipation”. Men vad gäller svarta, som inte visar sådana egenskaper ?
Raser värderas olika av Marx och Engels
”Ras” utgör i marxismen en av de naturliga förutsättningarna för länders produktion. Den kan därför påverka produktionsutvecklingen genom sin inverkan på produktiviteten och andra faktorer. Raser med överlägsna egenskaper främjar enligt det synsättet sina länders – och därmed mänsklighetens – ekonomiska framsteg, medan andra håller tillbaka dem. Raser värderades även därför olika av Marx och Engels.
Den kanske värsta rasismen gällde deras antisemitism. Marx hade själv judiska inslag i släkten både på sin mors och fars sida, men Marx’s far övergick till protestantismen före födseln av sin son. Marx’s anklagelser mot judaismen och dess anhängare i t ex skriften ”On the Jewish question” är grova och gäller deras kapitalistiska åsikter och attityder, egoism och materialism: ”… Money is the jealous god of Israel, in face of which no other god may exist”.
Skriftens innehåll har likheter med senare nazistisk antisemitism. I själva verket har en av Marx’s böcker (World without Jews) av många setts som en föregångare till Hitlers Mein Kampf (3). I en artikel (The Russian Loan) från 1856 skriver han:
“Thus we find every tyrant backed by a Jew, as is every
pope by a Jesuit. In truth, the cravings of oppressors
would be hopeless….. if there were not an army of Jesuits
to smother thought and a handful of Jews to ransack
pockets…
Men judar var inte de enda europeer, som Marx och Engels såg ner på. Slaver var andra de var fientliga mot. Engels ansåg att endast tyskar, polacker och delvis ungrare bevarat sin vitalitet bland folken i centrala och sydöstra Europa, medan alla andra kunde förväntas gå under (4):
”All the other large and small nationalities and peoples (sydslaver. min anm.) are destined to perish before long in the revolutionary world storm. For that reason they are now counter-revolutionary.”
Det förutses alltså, att dessa folk beroende på sina underlägsna egenskaper införlivas i mera livskraftiga stater.
Mindre värda än européer
Den kritiska attityden är dock ännu mera utpräglad mot icke-europeiska folk, vilka ses som mindre värda än europeiska. Men eftersom Marx och Engels ändå såg miljön som en faktor, vilken kraftigt påverkar människor, kunde även kinesers ”ärftliga dumhet” förbättras med tiden (5).
Den ras, som Marx och Engels privat pratade mest negativt om, var den svarta. Medan de offentligt av politiska skäl höll en god ton som vänner till afrikaner, var deras privata åsikter ibland skarpa och hånfulla. Svarta jämfördes med djur, kallades för idioter och termen n****r var inte ovanlig i deras privata korrespondens (6).
När hans systerdotter gifte sig med en kreol, kallade Marx honom en gång för ”gorillaättling”. Han sympatiserade med den franske rasteoretikern Pierre Trémaux och påstod, att denne “proved that the common Negro type is the degenerate form of a much higher one..”, och att detta var “a significant advance over Darwin” (7).
När Friedrich Engels 1887 hörde, att Marx´s svärson Paul Lafargue, som hade en svag afrikansk härstamning, ställde upp som socialistisk kandidat i en valkrets, vilken även innehöll Paris zoo, skrev Engels (8) :
“Being in his quality as a n****r a degree closer to the rest
of the animal kingdom than the rest of us, he is undoubtedly
the most appropriate representative of that district”.
Även om många samtida personer hade liknande eller värre syn på andra raser än Marx och Engels, hade mängder en mycket bättre värdering. Men att dessa fäder till kommunismen i verkligheten var så fulla av fula fördomar gällande de olika områdena ovan, säger något viktigt även om deras arbete på andra fält.
Dan Ahlmark
*
Noter
(1) Marx eurocentrism
(2) Class theory
(3) Chris Tame
(4) Karl Marx and Friedrich Engels about the inferiority of the Slavs
(5) Making sense of the race factor (underrubriken Innate character)
(6) CDN
(7) Quacrant
(8) Scotsman
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.