En person som visar att man kan förena konservativa värderingar med marknadsliberal ekonomi är Thomas Sowell, som under en 60-årig karriär som akademiker har varit en nagel i ögat på alla sorters vänster.

Just idag publicerar han ytterligare en bok, Charter Schools and Their Enemies, om att friskolor ger svarta barn möjlighet att uppnå jämlikhet med vita i utbildningsnivå. Men att vänstern och fackföreningar motarbetar denna skolform.

Den konservativa tankesmedjan Heritage gav svallande beröm när Sowell drog ner på takten genom att sluta vara återkommande kolumnist i dagspressen häromåret.

”För dem som uppskattar hans klara, rationella, faktabaserade tänkande är det en tråkig nyhet att han pensionerar sig från att skriva kolumner”, skrev Edwin J. Feulner, ordförande i Heritage Foundation 2017. ”I en tid då debatten domineras av ilska och anklagelser är hans lugna, resonerande röst som en oas i öknen. Vi behöver honom mer än någonsin.”

Konservativa är mer generösa

Ett exempel på vad Sowell har skrivit om är detta med solidaritet. Om man undersöker hur liberaler och konservativa agerar när det kommer till att hjälpa behövande med sin egen tid och sina egna pengar, är resultatet häpnadsväckande, skriver han i en av sina kolumner.

Folk som identifierar sig som konservativa bidrar med gåvor till sociala ändamål oftare än de som identifierar sig som liberaler (i USA gäller den termen också människor med vänsteråsikter).

Och konservativa ger bort högre andel av sin inkomst än liberaler. Det beror inte på att konservativa har högre löner, för faktum är att liberala hushåll har i genomsnitt 6 procentenheter högre inkomst än konservativa familjer.

Konservativa lägger dessutom mer timmar på volontärt arbete än liberaler. Även när det gäller att vara blodgivare, ställer konservativa upp mer på gemenskapen än liberaler. (Sowell återger uppgifter i boken Who Really Cares av Arthur C. Brooks).

Uppvuxen i Harlem

Thomas Sowell föddes i amerikanska södern men växte upp i New York-stadsdelen Harlem. Han gjorde militärtjänsten i Marinkåren under Koreakriget. Han tog kandidatexamen i ekonomi vid Harvard och doktorsexamen vid Chicagouniversitetet 1968.

Under studierna betraktade han sig som marxist, men när han studerade effekterna av statliga program, inklusive minimilöner, kunde han konstatera att fri konkurrens var mer välståndsskapande, särskilt för dem med blygsamma ekonomiska förutsättningar.