Först velade Hallengren om munskydd behövdes, nu avslöjas att hon skyllde på regionerna att så få coronatester görs även om hon visste att de saknade provtagningspinnar som myndigheterna låg på.
Det har varit kaos i svensk sjukvård under coronapandemin. Ska munskydd och visir användas i vård och omsorg, eller inte? Statliga myndigheter har vacklat fram och tillbaka mitt i krisen då människor dog som flugor.
Först skandal om munskydd
Förra veckan avslöjades att socialminister Lena Hallengrens medarbetare erbjöd sig att vara med på det kritiserade möte som ledde fram till att fyra myndigheter tonade ned betydelsen av krav på munskydd på äldreboendet Serafen i Stockholm. Facket har kallat det för en skandal, men ministern vill hellre prata om annat när SVT intervjuar.
Nu kommer nästa avslöjande. Hallengren har skyllt på regionerna att den testkapacitet som finns på laboratorierna på 100.000 coronatest i veckan inte utnyttjas. Men hon visste att regionerna inte kunde utföra tester eftersom hennes myndigheter hade beställt provtagningspinnar som ännu fanns utomlands och inte lyckades få dem till Sverige.
Ministern visste om den akuta bristen
Expressen avslöjar mejl där Folkhälsomyndigheten slog larm till Socialstyrelsen om en akut brist på tops. Materialet som hade beställts var kvar utomlands: ”Vi har två stora beställningar på provtagningspinnar från (sekretess) och (sekretess) och vi behöver hjälp av MSB för transport för att få dem till Sverige så snart det går för det råder akut brist på provtagningspinnar. Kan ni hjälpa till med detta?” Så skriver en enhetschef på Folkhälsomyndigheten till Socialstyrelsen 7 maj.
– Jag vill understryka. Regionerna måste öka takten, sa Hallengren 8 maj, dagen efter att detta mejl skickades.
Ministern och hennes myndigheter visste att det fanns akut brist på provtagningspinnar och att de som beställts låg kvar i utlandet.
Bristen på provtagningspinnar var dessutom inte ny. I mars – två månader tidigare – hade Kronoberg börjat använda material som är ämnat för klamydiaprovtagning, när provtagningspinnar för covid-19 tagit slut.
Socialstyrelsen förnekar brist
Trots dessa uppenbara brister hävdar Hallengrens myndigheter utåt att det inte finns någon brist. Socialstyrelsens krisberedskapschef Johanna Sandwall säger enligt Expressen ”att det inte är materialbrist som hindrat regionerna från att testa fler”.
Men i det mejl till Socialstyrelsen som Expressen avslöjar, framgår i klartext att det var akut brist på testmaterial – och att skulden ligger på statliga myndigheter som inte klarar av att fysiskt transportera hem och distribuera detta avgörande material så att coronatester kan genomföras.
Det kallas logistik
Mycket tyder på att Hallengren och de statliga myndigheterna inte vet vad logistik är. Det räcker inte med att ha laboratoriekapacitet och provtagningspinnar i miljontal – om de ligger på ett lager i utlandet. Där gör de ingen nytta.
Planekonomier är extremt dåliga på att få saker och ting att finnas där de behövs, när de behövs. Man har nämligen allt man behöver på papper: Laboratorier och testpinnar. Att det sedan behövs ledarskap som ser till att dessa resurser finns på rätt plats vid rätt tid, är något som coronakrisen med förödande kraft visar. Och detta ledarskap saknas.
Bäst är naturligtvis om regeringen tillsatt myndighetschefer som besitter förmågan till ledarskap. Men när man på vänskapskorruptionens grund utser sådant folk som inte vet hur verkligheten ser ut, hamnar detta ansvar på politikerna. Man måste se till att staten levererar.
Närheten till verkligheten
När jag var ung politisk sekreterare i Stockholms läns landsting, jobbade jag med en sjukvårdspolitiker som var ordförande i sjukvårdsområdet där Karolinska ingick. Jag var ny och det var sommar när medierna började ringa om sjuksköterskebrist och att Karolinska kunde tvingas stänga.
”Säg åt dem att återkomma om en timme”, var politikerns besked. Och sedan satt han sig och ringde rund till sina kontakter för att få fatt på sjuksköterskor som kunde bryta semestern. En timme senare svarade han kvällspressen: ”Problemet är löst, vi har ordnat sjuksköterskor till avdelningarna. Ingen kommer att stänga!”
Högsta hönset är ansvarig
Detta var alltså på 1980-talet. Politikern i fråga var nära pension och alltså av den gamla stammen, då politiker fanns nära den verksamhet man fattade beslut om. I dag ser jag sällan denna närhet mellan politiker och verkligheten. Det offentliga har byråkratiserats, blivit storskaligt på ett ogenomträngligt vis. Massor med chefsnivåer.
Och ändå. I en krissituation är det högsta hönset som är ansvarig. Då har denne ett oavvisligt ansvar att ordna upp situationen. Fungerar inte de byråkratiska rutinerna får man gripa in och lösa uppgiften själv. Det är ledarskap.
Men idag får jag känslan av att politiker i maktställning mest ägnar sig åt att hålla sig borta från beslutsfattande så att man inte ska kunna göras ansvarig. Man smiter undan. Och än värre: skyller ifrån sig på andra längre ner i hierarkin.
Så kan vi inte ha det.
*
PS
Läsare undrar vem denne jordnära och handlingskraftige politiker var som jag jobbade med. Det var Åke Rydberg i Rimbo (1925-2018). När han avgick döpte Karolinska om sammanträdesrummet som sjukvårdsstyrelsen brukade använda till Rydbergssalen. När partierna hade infomöte med läkarfacket på Karolinska inför valen, brukade varje parti rada upp sina representanter i aulan, men Rydberg kom ensam och istället för att hålla valtal ställde han sin gamla läderportfölj på katedern och sa, ”Jaha, vad vill ni veta?”