En ensam svensk flagga tillsammans med tallar medan solen skiner igenom stora moln, där regnet hänger i luften. Det är en av de mest svenska av miljöer som tänkas kan. Vår nationalkänsla är inte främst kopplad till fest och folkmassor.
Vi svenskar tycks alltid haft ett lite knepigt förhållandet till att manifestera nationalism. Då trivs vi nog bättre med att leva nationalismen, gärna avskilt i det privata. Som ute på landet.
Kärleken till naturen
Ekonomhistorikern Mauricio Rojas har berättat att han tyckte svenskarna var stela och otillgängliga när han kom till Sverige från Chile 1974. Men han märkte efterhand att staden, flärden och de stora poserna inte var svenskarnas hemmaplan, utan snarare stillheten i bär- och svampskogen.
Och det är ingen ny analys. Redan den framstående statistikern och konservative essäisten Gustav Sundbärg (1857-1914) konstaterade att ”svensken intresserar sig ej för människorna, bara naturen”. Enligt boken Svenska konservativa profiler av Simon O Pettersson menade Sundbärg att det inte var en slump att Carl von Linné var svensk. Denna kärlek till naturen förklarar varför svensken ”saknar nationalkänsla”.
Riksdagsman Mattias Karlsson (SD) har i ett tal inför kulturkonservativa förening Gimle påtalat att ”kärleken till naturen alltid varit en stark del av svensk identitet”. Det syns, sa han, i den svenska seden med att ta våra efternamn från naturen – i form av ord som berg, blad, sjö, gren och strand – vilket är närmast unikt i världen.
Vi är i grunden torpare och bönder
I dagens värld, där mycket domineras av snabba och ogenomtänkta känslouttryck, är det lätt att glömma att den materiella fattigdomen, det enkla och isolerade livet på landet, varit svenska folkets vardag i hundratals år. Tack vare uppfinningsrikedom, utpräglad arbetsmoral och ett nationellt samförstånd kunde vi bättre än de flesta i världen utnyttja industrialismen och skapa ett välstånd som få andra nationer.
I den meningen är vi ”nyrika”. Och då finns alltid en risk att man i lättja och arrogans slösar bort förmögenheten som nyss byggts upp.
Jag önskar att vi på nationaldagen kunde ta några steg tillbaka och begrunda vad vi har, hur vi skapat det och hur vi behöver agera för att inte förlora det.