Det vore ”absurt” att tänka tanken att L skulle kunna samverka om statsbudgeten med SD, menar ett antal spridda L-partister.
SOMMARKOMMENTAR. Det är i SvD:s debatt om partisamarbeten som några företrädare för L-partiet går till storms mot SD sedan Ulf Kristersson för Moderaternas del inte avvisar samarbete om budgeten i riksdagen.
SD har för snäva ramar
Det första skälet som lyfts fram är mediepolitik och public service. Därefter nämns konst- och kulturpolitiken.
”Var sammanfaller liberalernas frihetliga kulturpolitik med Sverigedemokraternas nationalkonservativa idéer?”
L-partisterna menar att ”armlängds avstånd” ska gälla i konstpolitiken, vilket är fjärran från SD:s ”snäva ramar för konstpolitiken”.
De går så långt som att hävda att inte går att kompromissa med SD som står för förhandsgranskning av konst. ”Liberaler kan aldrig dagtinga med konstens frihet.”
Det är en lustig kabinettsfråga för L. Det SD står för är att skattepengar ska granskas och utvärderas, även när de går till konst och kultur. Det SD haft invändningar emot är just vänsterradikala ändamål gynnas genom skattemedel och bortförklaringar som ”armslängds avstånd”.
Vad konstnärer säljer på fria marknaden har SD inte framfört några invändningar emot. Skattepengar ska politiken däremot hållas hårt i. Att den ambitionen skulle vara ett problem för L är lite udda.
Tolk i vården
Det näst viktigaste motivet för att inte samarbeta med SD är att de vill begränsa rätten till tolk i vården.
L anser att sjuka ska kunna förstå vilken behandling som ges och läkarnas ordinationer, och därför behövs tolkar som en del av vården. SD tycker att ”tolk är en lyx” som den som vill och har råd med måste kan betala själv.
Också en märklig kabinettsfråga. Är inte L för integration och att de som bosätter sig i Sverige ska lära sig svenska? I många länder finns en gräns för gratis tolk på några år, vilket är det SD föreslår. Att tillåta folk att begära tolk på vårdens bekostnad när man bott i Sverige i 20 år, kan snarare ses som en förklaring till den bristfälliga integrationen. Om politikerna inte kräver att migranter lär sig svenska, blir det naturligtvis färre som gör det.
L-partisternas storhetsvansinne
L-debattörerna tror att Jimmie Åkesson utsett L till huvudmotståndare. Det är så man skrattar högt.
Nej, L är knappast ett parti som har den storleksordningen att det kan vara huvudmotståndare. Åkesson talar om vänsterliberala värderingar som motståndare, alltså de som vill ha fri invandring, inte ser några problem med globaliseringen, i Pride-anda vill döda familjen och riva ner normer om att försörja sig och värderingar om att ställa upp på gemenskapen.
Till denna skara ingår både den röda vänstern och många liberaler. Dock har L tidigare haft en högerliberal falang som åtminstone förvarat rättsstat, velat ha ett militärt försvar och ordning och reda i skolan. Den delen av L-partiet borde kunna samarbeta bättre med SD än med S och V.
Men hur det står till med den åsiktsbildningen i L är oklart. Den kanske är avvecklad.