GÄSTKRÖNIKA. Vem ska vi ta avstånd från idag? Några tankar om en elakartad tumör som kväver debatten och saboterar demokratin. Gästkrönika av Linus Bylund.

En förutsättning för vår demokrati är en levande och öppen diskussion. En förutsättning för en levande och öppen diskussion är att enskilda individer får ta ansvar för vad de själva ger uttryck för, inte för vad andra människor har sagt eller gjort. Det är ganska enkelt egentligen. 

Av en slump hamnade jag häromdagen i kommentarsfältet på PR-konsulten och artisten Dominika Peczynskis Instagram, så som man ju gör ibland på sociala medier-konton som man följer. Där kunde jag till min förvåning läsa flera märkliga uppmaningar om att hon borde kommentera och/eller ta avstånd från en tweet av Alexander Bard. Bland andra denna kommentar:

”Märkligt att du duckar alexanders[sic] tweet. Kommer du vara en del av army efter hans uttande[sic]?”

För den oinsatte handlar detta alltså om att Dominika Peczynski och Alexander Bard båda är medlemmar i musikgruppen Army of lovers, vilken primärt var i ropet under slutet av 1900-talet, samt att Alexander Bard häromdagen skrev en tweet som av olika skäl upprörde väldigt många, och/eller väldigt högljudda, människor.

Individerna bakom dessa kommentarer tycker alltså att eftersom Peczynski och Bard är med i samma band så ska den förstnämnda ta avstånd från vad den sistnämnde skrivit. (Eller, rättare sagt, ta avstånd från en ilsken och självtillräcklig tolkning av vad den sistnämnde skrivit, men det är en historia för sig.) Det är fan inte klokt. 

Jag gick in på profilen som skrev kommentaren som omnämns ovan, samt profiler som författat andra kommentarer i samma ton och riktning. Min bedömning, även om jag naturligtvis inte kan vara säker, är att det inte handlar om nättroll som är ute efter att provocera, eller barn som inte förstår bättre, utan om vanliga vuxna människor, fria från uppenbara och i sammanhanget ursäktande begåvningshandikapp av grövre sort. Det gör mig ledsen. 

Hur kan vuxna människor vara så klumpigt vaggade att de tycker att de har rätt att avkräva främmande människor åsikter om något som en tredje person har sagt eller gjort? Det är för mig obegripligt. Förutom att resonemanget är uppenbart galet rent logiskt är handlingen i sig dessutom gravt oförskämd. 

Själv har jag väldigt många, såväl avlägsna som nära vänner, som hyser en massa åsikter som jag absolut inte delar. Och vice versa naturligtvis. Jag förstår inte vad problemet är. Vänskap och andra självvalda, eller yrkesmässiga, relationer bygger väl inte på att man ska tycka lika om allt? Nej, det vore torftigt och aningen sjukt om det vore så. 

Bard/Peczynski-historien härovan är bara ett av många exempel på hur människor förväntas kommentera eller ta avstånd från saker som de inte har ett dugg med att göra. Det får tjäna som exempel dels för att det är aktuellt, dels för att det är pedagogiskt tydligt. Men fenomenet är utbrett och, menar jag, blir mer och mer vanligt. 

Det säger något om samtiden när i övrigt någorlunda normala människor tycker sig ha rätt att skriva direkta oförskämdheter till främlingar, dessutom offentligt, där alla kan läsa. Det indikerar att de inte ens skäms, tvärtom, de tycker sannolikt att de gör något bra och gott. Det är ett av många tecken på att vår samtid är trasig. 

Ja, vår samtid är trasig. Men häng inte läpp, du kan hjälpa till att laga den bara genom att använda dina två viktigaste kroppsdelar, hjärnan och ryggraden. Hjärnan ska du använda för att tänka ut hur du ska agera och ryggraden ska du hålla rak. 

Det är inte en slump att jag tar upp det sistnämnda i så pass tydliga ordalag, det är nämligen väldigt vanligt numera att folk gör tvärt om. 

Så snälla ni, använd hjärnan och ryggraden och gå inte på det där avstånds-snacket, spela inte med i det farliga och antiintellektuella avståndsspelet. Du har inga skyldigheter att kommentera vad dina vänner har sagt eller gjort. Samma gäller omvänt, du har banne mig inga rättigheter att avkräva motsvarande ställningstaganden från andra, särskilt om du inte ens känner dem. 

Tänk fritt, stå för vad du själv tycker, håll huvudet högt och framförallt: ta avstånd från att ta avstånd från saker du inte har skäl att ta avstånd från. 

Linus Bylund
Medlem av podden Samtidigt

PS.
Det finns såklart situationer då man, på riktigt, har skäl att ta avstånd från vad andra människor har sagt eller gjort, men de är väldigt få och ganska ovanliga. Hårdraget är avståndstagande i princip endast påkallat när någon som representerar en grupp människor, till exempel ett parti, en förening eller ett företag, ger uttryck för något som berör organisationens fält, men som organisationen inte kan stå för eller försvara. I de allra flesta fall har du som människa inte några som helst rimliga skäl att ta avstånd från vare sig andra människor eller deras handlingar.