Nu erkänner också Anders Tegnell att det blivit värre än man befarade. Inget land har drabbats av så många dödsfall (per miljon personer) som Sverige. I en intervju med BBC säger Tegnell om den svenska strategins höga dödstal, ”att det inte gått som vi hoppats”.
Coronapandemin fortsätter att skörda dödsoffer. Idag har Sverige 3.743 bekräftade dödsfall i viruset sedan 11 mars, på nio veckor.
Sedan den 14 maj har Sverige dessutom flest dödsfall i corona i världen, räknat per capita, och i ett rullande 7-dagars genomsnitt. Det framgår av denna graf från European Centre for Disease Prevention and Control, ECDC.
När statsepidemiolog Anders Tegnell intervjuas i programmet Hard Talk i BBC försvarar han den svenska strategin, och menar att det stora antalet dödsfall beror på den stora spridningen på äldreboenden.
– När det gäller dödstalen har det inte gått som vi hoppats. Men å andra sidan verkar det som att vi har saktat ner smittan. Hur det kommer påverka dödstalen på lång sikt är fortfarande oklart, säger Tegnell i BBC.
Tegnell: Ansvaret ligger hos regeringen
När BBC försöker göra Tegnell till makthavare, värjer han sig. ”Det här är inte mitt beslut”. Och han har rätt. Han är en statstjänsteman på mellannivå. Han har en generaldirektör över sig och beslut kring den svenska virusstrategin ligger hos politikerna, hos statsminister Stefan Löfven (S) och hans regering.
Detta glöms ofta bort. Och det är så Socialdemokraterna vill ha det. Man skjuter myndigheternas tjänstemän framför sig. Allt för att själva slippa stå till svars för den höga dödlighet vi nu ser, främst på äldreboenden.
Detta är förkastligt. De som uppbär ansvar, fina titlar och höga löner måste visa ledarskap. De ska ställa sig i främsta linjen och kommunicera vad man beslutar och varför.
Just nu samlas svenska folket bakom regeringen, likt folk gör i de flesta andra länder under den pågående krisen. Det ska nog ses som en förhoppning om att de styrande vet vad de gör. När krisen är över, måste vi övergå i en utvärderingsfas. En fråga kommer då att vara: Varför lyckades vi inte skydda riskgrupperna?