De bra skolorna måste bli fler och det enda sättet att säkerställa att våra elever i grunden får likvärdiga förutsättningar är att staten återtar ansvaret från kommunerna. Det skriver Ungsvenskarnas Hanna Ahnfeldt Grubb i denna debattartikel.

Trots protester och flertalet varningar för konsekvenserna röstade Socialdemokraterna tillsammans med VPK (nuvarande Vänsterpartiet) för en kommunalisering av skolan 1989. Då hade flertalet av Sveriges samtliga lärarförbund höjt rösterna och varnat för vidgade klyftor mellan olika skolor och alltför stort beroende av hur de olika kommunerna förvaltade sitt uppdrag. Nu har det gått 30 år sedan kommunaliseringsreformen genomfördes och i måndags damp förslagen efter utredningen om en mer likvärdig skola ner i utbildningsminister Anna Ekströms brevlåda.

Utredning vill se mer kvotering

Istället för att för en gångs skull göra om och göra rätt och låta staten ta över huvudmannaskapet för den svenska skolan, presenterades förslag som endast hade för avsikt att utvidga rättigheterna för dem som idag inte aktivt tar del av det fria skolvalet.

En viktig förklaring till den ökade skolsegregationen påstås, förutom den allt större boendesegregationen, vara det fria skolvalet och den ökade andelen elever i fristående skolor. Allsidig social sammansättning av elever sägs ge goda möjligheter för alla elevers utveckling i samtliga avseenden. De möjliga urvalsgrunderna ska därför förändras och huvudmännen på de skolor där antalet sökande är fler än antalet skolplatser ska kunna välja att basera urvalet på kvoter.

S har sällan löst jämlikhetsproblem

Dagens urvalssystem är inte felfritt och det är orimligt att elever blir nekade en plats på en skola för att deras födelsedatum avgjorde vem som lyckats samla flest ködagar. Däremot är Socialdemokraternas paradgren kvotering aldrig en lösning på jämlikhetsproblem. Det skulle innebära att vissa elever får förtur på grund av deras sociala bakgrund och samtidigt att andra elever bortprioriteras just av samma anledning. Det kommer kanske inte som en chock att Socialdemokraterna sällan löst några jämlikhetsproblem.

Det primära problemet här är inte att det i första hand är högutbildade och välbärgade föräldrar som aktivt tar del av det fria skolvalet. Möjligheten att önska skola till sina barn finns nämligen tillgänglig för alla. Det stora problemet är i stället att antalet bra skolor är alldeles för få. Då är det inte heller konstigt att söktrycket till de bra skolorna är så pass stort att alla elever inte får en plats.

Att öka likvärdigheten genom att göra de sämre skolorna bättre verkar dock inte vara en prioritering.

Gör inte bra skolor sämre

Ytterligare ett förslag som presenterades var att minska friskolornas elevpeng till fördel för de kommunala skolorna. Ett förslag som tyvärr endast försämrar undervisningskvaliteten och gör många av de bra skolorna sämre.

Skillnaderna mellan de bästa och de sämsta skolorna i landet skulle visserligen minska, men det gynnar inga elever att sänka högstanivån istället för att höja lägstanivån. Därav ett rent ut sagt uselt förslag. Den huvudsakliga prioriteringen borde vara att göra de sämre skolorna bättre – inte tvärtom.

Vill man på riktigt öka likvärdigheten i den svenska skolan och ge alla elever möjligheten att gå i en bra skola måste man börja prioritera lösningar som faktiskt gör skillnad.

Förstatliga skolan

De bra skolorna måste bli fler och det enda sättet att säkerställa att våra elever i grunden får likvärdiga förutsättningar är att återförstatliga skolan. Med staten som huvudman är det möjligt att åter få struktur i skolsystemet och säkerställa att de ekonomiska förutsättningarna är lika för alla elever.

Då staten redan i dag förväntas ta ett stort ansvar och lösa enskilda problem i skolväsendet finns det ingen anledning att fortsätta låta kommunerna stå för huvudmannaskapet. Oavsett om skolan är en friskola eller ej måste skolan präglas av rättvisa villkor och finansiering. Det klarar inte kommunerna av.

Det återstår att se hur Anna Ekström och regeringen ställer sig till utredningens samtliga förslag. När det senare blir dags att lägga skarpa förslag på riksdagens bord kan man åtminstone få önska att Socialdemokraterna tar det lilla förnuft de har till fånga och för en gångs skull väljer att prioritera Sveriges elever före sin egna ideologi.

Hanna Ahnfeldt Grubb
Utbildningspolitisk talesperson, Ungsvenskarna