Svenska medier vill göra ramadan och eid till mer svenskt än jul och midsommar. Men dessa högtider är inte nationella någonstans – de är muslimska.

”Ramadan är äntligen slut. Idag är det eid al-fitr”, skriver idag Muhamed Omar i sin krönika i Det goda samhället. Och påminner oss om hur upp-och-nedvänd svensk kulturdebatt är.

Omar ger exempel på hur ledande medier lyfter fram muslimska högtider som goda och glada tillställningar, medan han vet av egen erfarenhet att många gånger är de en börda för muslimer. Han pekar på hur medier marknadsför dessa högtider som något att ta efter.

”Varför önskar han [programledare i Sveriges Radio] oss icke-muslimska lyssnare en välsignad, islamisk högtid? Det är väl ett led i strävan att göra ramadan och eid till något svenskt. Frågan är dock hur kulturellt ramadan är. Är ramadan turkiskt? Är det somaliskt? Är det bengaliskt? Jag är tveksam. Säger du till en muslim från Somalia att eid är en somalisk högtid, kommer han att rätta dig: ’Eid är islamiskt’. Men för svenska journalister är eid numera svenskt.”

Omar pekar på en slags överkompensation. När man är emot svenska seder och traditioner, för att de är rasistiska eftersom de omfattar svenskar, är man i desperat behov av att finna annat att fira. Och det man uppfattar som exotiskt har alltid varit lockande för vänstern, eftersom allt annat än vårt egna kulturarv är värt att hylla.

Och detta självförakt är så djupt att man vill göra något som inte är nationalistiskt ens i den muslimska världen, till ”svenskt” – ramadan och eid.

Det visar på en okunnighet som är bottenlös.

Och samtidigt på en identitetskris som förklarar varför man blir så aggressiv så fort frågor om nationell identitet förs på tal. Man är vilse. Man söker en annan identitet än den man har.

Självförakt är inte vackert. Och farligt. Man kan göra både sig själv och andra illa.

Den rimliga terapin är att vi blir bättre på att värna och lyfta fram de svenska traditioner och seder som vi kan vara stolta över. Svenska folket har de senaste tvåhundra åren visat att man kan gå från ett fattigt och utarmat land till att bli en högteknologiskt framstående nation.

Vi har skapat inte enbart välstånd genom hårt arbete och innovation, utan också välfärd och trygghet för alla. Det är därför miljontals människor vill komma hit, eftersom deras kulturer förhindrar dem från samma utveckling.

Vi borde slå vakt om våra framsteg, som i första hand tillhör våra barn och inte övriga världen, och vara stolta över tidigare generationers prestationer. Och leva upp till deras moral och normer, istället för att likt kulturella tiggare försöka göra andras kultur och religion till vår egen.