Nu ändras det politiska landskapet i grunden

Mycket har hänt de tre senaste månaderna. En konsekvens av coronakrisen är att Sverigedemokraterna har fått delta fullt ut i svensk politik och visat att man är en seriös partner i förhandlingar.

Vi hoppas naturligtvis att coronaviruset ska få så liten långsiktig effekt som möjligt rent medicinskt och för människors hälsa.

Däremot vet vi redan nu att coronakrisen kommer att få långtgående följder för ekonomin. Arbetslösheten blir stor när många företag, särskilt inom service- och tjänstesektorn, slås ut. Det kommer att ta tid för ekonomin att komma tillbaka.

Också inom svensk politik kommer krisen att få stora effekter. Där kan vi dock i stor utsträckning hoppas på fördelaktiga förändringar. Här är tre.

Januariavtalet överspelat i nuvarande form

Partierna har fått lägga prestigen åt sidan och tvingats tala med varandra. Därmed löses en tio år gammal traumatisk knut upp. Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har de gamla partierna haft svårt att leva upp till demokratins krav: att samtala och förhandla mellan folkets valda representanter.

Ja, den nuvarande regeringen kom till av en enda anledning: försöka neutralisera Sverigedemokraternas inflytande. Partiets 1,1 miljoner väljare skulle inte få något inflytande.

Hela den premissen är nu överspelad. Coronakrisen visar att demokrati fungerar bäst när alla talar med alla, även om man har olika åsikter och prioriteringar. Januaripartierna måste nu finna en annan grund för sitt samarbete, kanske en djupare vänsterliberal samstämmighet. Det skulle underlätta för väljarna att i kommande val få bestämma vilket regeringsalternativ som ska få makten.

Fått visa vad man går för

Eftersom SD-företrädare nu kunnat vara med på lika villkor i ledningen av landet har de också fått visa om man är ansvarslösa ”populister” eller ansvarstagande politiska ledare.

Jag har inte sett någon, inte ens på Twitter, påstå att Sverigedemokraterna skulle missköta sitt ansvar i coronakrisen. Såväl partiledaren som gruppledaren i riksdagen har demonterat att partiet tar ansvar för landet, även om det innebär att man inte hamnar i mediernas fokus. Det är Sveriges bästa som gäller, inte oppositions- och etablissmangskritik till varje pris.

Sakpolitiken kan ta över

En tredje effekt av detta är att svensk politik kan sluta vara en dans i taktik kring vem som talar med vem, för att istället handla om sakfrågor. Hur ska vi i Sverige se på beredskap och självförsörjning i en ytterst opålitlig global värld?

Har inte coronaviruset demonstrerat att staten måste ägna sig åt kärnuppgifter, det som är viktigt för medborgarna och som ingen annan än staten kan garantera, istället för ytlig opinionsbildning och symbolpolitik i godhetstävlan?

Politik och statsbudget har alltid handlat om prioriteringar, men i godhets- och rättighetsmaniska tider har man låtsas som att äldreomsorg inte står mot migration. Men coronakrisen visar att så är fallet. Och vad ska Sverige då prioritera? Om det kan vi nu få en seriös och saklig istället för känslosvallande debatt.

Måtte viruset snart kunna tämjas, så att vi får följa hur det nya politiska landskapet ska gestalta sig. Där finns stora möjligheter till att riksdagen kommer närmare medborgarna i synen på vilka prioriteringar som är viktigast.