Människan Karl Marx och hans vetenskapliga kvacksalveri

Inför 1 maj har jag läst klart en lysande biografi över en av vår tids största ”influencer”. Boken är en svidande uppgörelse med människan Karl Marx, liksom med hans kommunistiska idé.

Det lite lustiga är att boken gavs ut redan 1949 – för över 70 år sedan. Men språket är i högsta grad levande och författaren tränger djupt in i Karl Marx liv, hans bevekelsegrunder och inte minst hans svekfulla agerande mot sin samtida omgivning.

Det handlar om Den röde preussaren (Bonnier, 1949) av Leopold Schwarzschild.

Den skrevs när marxismen inledde sin guldålder. Stalin härskade inte bara över Sovjetunionen utan också över halva Europa. I Kina tog det året marxisten Mao Zedong makten. Senare skulle kommunistiska diktaturer ta makten i Afrika, Sydamerika och Mellanöstern. Och över hela västvärlden skulle inom tjugo år en marxistisk studentrevolt dra fram, från 1968.

Författaren har läst all brevkorrespondens som skedde mellan Karl Marx (1818-83) och Friedrich Engels (1820-95) under deras 40-åriga samarbete.

Korrespondensen hade på 1940-talet publicerats i sin helhet av kommunistpartiet i Moskva. Innan dess hade bara en grovt gallrad och tillrättalagd samling offentliggjorts av de tyska socialdemokraterna.

”Det är svårt att förstå vad som förmådde Marx-Engels-institutet i Moskva att ersätta förfalskningen med en ny osminkad version. Antagligen hade den intellektuella och moraliska klyftan mellan Sovjetryssland och den övriga världen blivit så bred att utgivarna inte ens märkte att de gjorde sin hjälte en stor björntjänst”, skriver författaren i förordet.

Personangrepp på namnkunniga socialister

Den viktigaste lärdomen av Schwarazschilds biografi är att Karl Marx blev en känd person som ansågs företräda kommunismen, inte därför att han hade de bästa analyserna utan därför att han var skickligast i att smutskasta och intrigera mot alla ledande socialister och kommunistiska pionjärer.

Marx och Engels fick dem utrensade och nedgjorda, en efter en. Ofta på falska och vetenskapligt ovidkommande anklagelser. Om den socialistiske tänkaren Moses Hess spred de ryktet att han var gonorrésmittad, med hänvisning till att hans fru bara var en vanlig gatflicka.

Publicisten Karl Grün var ett stort namn i vänsterradikala kretsar i Preussen och den som Karl Marx avskydde mest. Han störtades med anklagelser om att ha lurat av arbetare pengar. De som var berörda såg det som ett lån och inte som försnillning, men anklagelsen som fick stor spridning fläckade honom så svårt att Marx lyckades rensa ut Grüns lärljungar och därmed Grün från rörelsen.

Som skräddargesäll hade Wilhelm Weitling stort förtroende bland arbetarna i Paris, vilket gjorde Karl Marx avundsjuk. Han själv kom ju från ett borgerligt hem och gått på universitet. Fredrich Engels kom från en stormrik köpmansfamilj. Han flyttade till Paris för att systematiskt undergräva Weitlings anseende genom att kalla honom ”reaktionär”.

Man anklagade honom också för litterär stöld, då han inte uppgivit att han haft hjälp från en ryss och en fransman i författandet. ”Skandalöst!”, ”ohederligt!”, skanderade Marx och Engels i vänsterpressen. När Weitling inte svarade på alla personangrepp, ansågs det bevisa hans skuld. Den skoningslösa förföljelsen fick Weitling att fly till Amerika. Engels skrev till Marx: ”Resten av weitlingarna är på vippen att bli utsparkade”.

Journalisten Hermann Kriege blev måltavla för Marx när han emigrerat till Amerika och startat vänstertidning där. Kriege måste uteslutas! Marx angav två oursäktliga synder och ett allvarligt kätteri. Kriege hade finansierat tidningen med pengar från förmögna tyska affärsmän – något som Marx själv gjort med sitt förlag. Men när Kriege gjorde det, då var det ”snuskigt”. Kriege ville dessutom ge småbrukare egen jord. ”Oförenligt med kommunismen”, sa Marx. Men värst var att Kriege skrivit om kärlek, mänsklighet och moral. Marx dömde ut det som ”larvig sentimentalitet”.

När det visade sig att vänsterkretsar lyssnade på filosofen Pierre-Joseph Proudhon, riktades Marx sina polemiska pilar mot honom. Han skrev en pamflett för att förgöra Proudhon. ”De ständigt återkommande elementen i denna polemiska ström var invektiv, insinuationer och smutskastning”, summerar Schwarzschild.

Några i samtiden genomskådade Marx. Ryske revolutionären Mikhail Bakunin kritiserade Marx för hans sätt att jobba. ”Han håller på med samma futtiga verksamhet som han alltid gjort. [Med] samma tokiga teorier, samma kverulans och egenkärlek”, konstaterade den temperamentsfulle ryssen. ”Fåfänga, illvilja, käbbel, teoretisk intolerans, med ett ord: lögner”, rasade han om Karl Marx.

Bedrägeri och lurendrejeri

När Marx och Engels lyckats oskadliggöra de mer kända socialistiska tänkarna hade man tur. 1847-48 inträffade en depression i den tidiga kapitalismen. Uppslutningen kring den revolutionära vänstern ökade.

Det skulle hållas en kommunistisk kongress i London för tysktalande aktivister. Till Marx och Engels stora förtret gick uppdraget att inför kongressen utarbeta en ”kommunistisk trosbekännelse” till Moses Hess i Paris. Men Engels, som var ledamot i Paris-föreningens styrelse, lyckades stjäla dennes utkast innan det skickades till London och ersätta det med sitt och Marx’ eget utkast. ”Men det får naturligtvis ingen människa veta”, skrev han skadeglatt till Marx.

När så Kommunistiska förbundet bildats beslutades att en andra kongress skulle hållas. Inför detta möte fick Marx och Engels uppdraget att göra en slutgiltig version, som antogs i februari 1848. Då hade man döpt om det till ”kommunistiska manifestet” (Manifest der Kommunistischen Partei), så som det sedan kom att bli känt och utöva stort inflytande på världshistorien – inte än på flera årtionden, men väl på 1900-talet.

De mest kända citaten är stulna

Karl Marx tillskrivs massor av citat, inte minst från Kommunistiska manifestet. Men de flesta är stulna. Inte myntade av Marx eller Engels.

Här är några, som än idag falskeligen tillskrivs Marx:

”Proletärer har inget annat att förlora än sina bojor.” Formuleringen är tagen från Jean Paul Marat, franska revolutionens stora terrorist.

”Arbetarna har inget fosterland.” Också Marat.

”Proletärer i alla länder, förenen eder!” Formulering publicerades i artikel av tyske studenten Schapper några månader tidigare.

”Människans exploatering av andra människor.” Formulerat av skriftställaren Saint-Amand Bazard i början av 1800-talet.

Taktiken byggde på att locka dem som man sedan tänkte krossa

En viktig del i den agenda som Karl Marx utarbetade utgjordes av en taktik att medvetet vilseleda människor för att få deras stöd i den kommunistiska kampen, för att sedan krossa dem.

Stor del av vänsteraktivismen finansierades av gåvor från borgerliga kretsar. Inte minst söner i rika familjer lockades av det kommunistiska äventyret. Det var svårare att få arbetare att engagera sig. Därför behövde Marx stöd från den borgerliga klassen för att åstadkomma revolution. Engels förklarar:

”Det är givetvis nödvändigt att under revolutionens första stadier gå hand i hand med bourgeoisien. Endast denna hade en sådan ställning att den kunde bryta kungens och adelns makt, vilket var en ofrånkomlig förberedande åtgärd. Men så snart borgerligheten var färdig med denna uppgift, måste den i sin tur angripas.” Han tillade att bödeln då kommer att vara redo.

På samma sätt skulle man lura med sig bönderna på revolutionen. Marx visade växande fientlighet mot bönder, talade om ”den där smörjan med bondejorden”. Han formulerade ett recept: ”först vinna bonden genom att lova honom jord, för att till slut ta den ifrån honom igen.”

Marx erkände att logiken inte höll – men fortsatte propagera för den

Ytterligare ett märkligt drag hos Karl Marx var att han erkände att hans lära inte höll, exempelvis om att tekniska framsteg skulle innebära minskad profit för kapitalisterna.

”Jag har nöjet att kunna rapportera”, skriver författaren, ”att denna gång lyssnar Marx. Han känner sig skyldig att nämna, dock endast i förbigående, att det råder en viss motsättning mellan hans argument och fakta (…) Föranleder detta honom alltså att ta upp sina slutsatser till en grundligare och mer detaljerad prövning? Tvärtom, han blir ännu mer lakonisk. Han uppställer lagen, han nämner i förbigående att den strider mot verkligheten, han lägger utan vidare omständigheter sina egna betänkligheter åt sidan och behandlar i fortsättningen ’lagen’ som om den hade bevisats.”

Skrev själv recensioner om ”Kapitalet”

Karl Marx var inte någon produktiv författare. Det som blev hans ”mästerverk” och som han påbörjade 1844 blev klar först i september 1967 – 23 år senare. Då kom första delen av ”Das Kapital” ut. Marx och Engels räknade med stort genomslag. Som inte kom. Marx skriver till Engels i november: ”Jag är nervös för min boks öde. Jag har varken hört eller sett något om den. Tyskarna ignorerar den.”

Vad gör han då? Jo, man kommer på att om man skriver kritiska recensioner borde de komma in. Det är också vad de gör. De skriver mängder med recensioner om den egna boken, både kritiska och hyllande under olika namn. Och taktiken lyckas delvis. Flera av dem blir publicerade.

Avund och besvikelser in i döden

Men jordmånen för andra delen av Kapitalet infann sig inte. Den samlade damm i en byrålåda. När krig utbröt 1877 mellan Ryssland och Turkiet hoppades Marx igen på att revolution skulle utbryta i Europa. Så blev det inte. Industrialismen gav människor växande välstånd.

Karl Marx’ sinnesstämning präglades av ”Besvikelser, avund, förödmjukelser, bitterhet”, skriver Leopold Schwarzschild.

Innan Marx hamnade på Maitland Park Road i London med svår lunginflammation 1881, avfärdade han bryskt de yngre krafter som ville ta upp och propagera för marxismen. ”Marx hade sparkat ut den enda aktiva marxisten i England”, skriver författaren om en Henry Hyndman som startat en ”socialdemokratisk federation”. Marx hade svårt för att andra talade om hans idéer. De stal ära från mästaren.

När Marx var på bättringsvägen utgjordes konvalescensen av resa till solen i Afrika. När han kom tillbaka till London hade han feber. I mars 1883 dog Karl Marx.

Först efter hans död publicerade Friedrich Engels del 2 och 3 av Kapitalet. Men utan något större genomslag. ”Marx vetenskapliga teorier fungerade inte som de skulle”.

Borde blivit bortglömd – blev världens mäktigaste influencer

Det är uppenbart att samtiden var insiktsfull nog att inte fångas av de teoretiska skatbon som Karl Marx skapat. Man ville inte ha med hans vilsna idéer att göra.

Men tankarna har plockats upp av senare generationer. I Tyskland, i Ryssland, i Kina, i Afrika, i Mellanöstern. Ja, överallt har vänsterkrafter drivit revolutionära krav med hänvisning till Marx.

Leopold Schwarzschild går inte in på det, eftersom det är en biografi över människan Karl Marx. Men nog måste man konstatera att trots de överväldigande bristerna hos Marx, både hos hans personlighetsdrag och i hans teorier, har han haft ett monumentalt inflytande över världen i mer än etthundra år.

Man kan utan vidare säga att Karl Marx har inflytande än idag. Han är världshistoriens mäktigaste influencer, ett modernt ord för opinionsbildare som egentligen inget behöver kunna eller veta men som har väldigt, väldigt mycket åsikter om allt. Och som är mer känslostyrd än rationell.

Marx’ ogina, egocentrerade och hatiska utfall mot alla som säger emot är ju en tydlig röd tråd i sociala medier idag. Bakom många tangentbord och mikrofoner sitter en influencer som lever upp till Karl Marx radikala känslosvall, och avvisar alla konservativa ideal om att vara vänlig, lyssnande, hederlig och hålla sig till sakfrågor snarare än personangrepp.

Så, visst lever Karl Marx. Men inte på det sätt han hoppats.