Låt äldre göra sina barn arvlösa

DEBATT. Borde arvspengar behövas för att vuxna barn inte ska glömma bort sina föräldrar på ålderns höst? Nej, såklart inte. Men nu lever vi i ett ultra-materialistiskt samhälle, och den som tror att det är bättre att bli övergiven än att ha barn som besöker en bara för att säkerställa att de blir omnämnda i testamentet har aldrig upplevt verklig ensamhet. Det skriver John Gustavsson, doktorand i nationalekonomi och politiskt sakkunnig i Europaparlamentet.

Sverige kryllar av ensamma äldre män och kvinnor. Människor som i vissa fall inte längre har några levande familjemedlemmar, men som i många fall har söner och döttrar som helt enkelt inte bryr sig om att besöka dem, eller ens ringa. I många andra länder är det vanligt att föräldrar på ålderns höst flyttar in hos sina vuxna barn, men i Sverige betraktas den idén som absurd. Samtidigt som vi tar allt mindre ansvar för våra föräldrar, så har vi en lagstiftad rätt (laglotten) till våra föräldrars tillgångar när de dör.

Min enkla fråga är; varför?

Tänk efter: Menar vi verkligen att alla barn förtjänar att ärva? Helt oavsett vad de gjort i sina liv? Helt oavsett hur de behandlat sina föräldrar? Det är svårt att tyda dagens lagstiftning på något annat sätt. Om du och dina syskon lät era föräldrar ruttna bort på ett äldreboende utan att besöka dem på tio år, så har ni ändå rätt till minst hälften av deras besparingar och egendomar när de gått bort. Och om bara en av er brydde er om era föräldrar och såg till så att de fick god omsorg de sista åren, så kan era föräldrar ändå inte välja att testamentera alla sina tillgångar till det barnet.

Före välfärdsstaten kan man argumentera för att det fanns en poäng med detta system: Eftersom det i princip alltid föll på barnen att ta hand om sina föräldrar på ålderns höst, så kunde man rent moraliskt argumentera för att inget barn borde få gå helt lottlös när föräldrarna gick bort. Jag vet inte om det var därifrån dagens arvslagstiftning härstammar, men helt oavsett så går det resonemanget inte att tillämpa idag. De äldre är i dagens Sverige hemtjänstens och äldreomsorgens ansvar, inte barnens.

Eller menar vi att äldre inte är kompetenta nog att själva bestämma över vilka som ska få deras tillgångar? Att det bara kommer att sluta med att de blir utnyttjade eller bedragna? När det gäller vissa äldre, främst då de som lider av demens, så finns givetvis den risken. Det har dock inte stoppat andra länder, utan där krävs generellt sett bara att man är vid sina sinnes fulla bruk när man signerar testamentet. Finns tvivel kring detta, så kan testamentet såklart bestridas.

Här anför vissa att föräldrar skulle kunna missbruka den makt de skulle få om de kunde hota att göra sina barn arvlösa. Visserligen finns det alltför många narcissistiska och allmänt mindre bra föräldrar som verkligen förtjänat att bli övergivna av sina barn, men att tro att ett eventuellt arv skulle kunna användas för att pressa vuxna barn att umgås med föräldrar som verkligen sårat dem känns långsökt.

Däremot skulle risken att bli arvlös kunna motivera vuxna som egentligen inte har något emot sina föräldrar att bry sig lite mer. Borde det egentligen behövas arvspengar för att få folk att inte glömma bort sina föräldrar på ålderns höst? Nej, såklart inte. Men nu lever vi i en konsumeristiskt, ultra-materialistiskt samhälle, och politiken måste anpassas efter den verkligheten. Och den som tror att det är bättre att bli övergiven än att ha barn som besöker en bara för att säkerställa att de blir omnämnda i testamentet har aldrig upplevt verklig ensamhet.

Givetvis kan man i teorin säkerställa att ens tillgångar går dit man vill, genom att ge bort dem medan man fortfarande är vid liv. Detta förutsätter dock att man vet på ett ungefär när man kommer att avlida. Vissa, till exempel de med långt gången cancer, kanske har en god uppfattning om hur många månader de har kvar. För många inträffar döden dock plötsligt. Detta är således inget starkt argument för nuvarande lagstiftning.

Laglotten är kort sagt en del av samhällets infantilisering av de äldre. En konservativ regering måste återupprätta äldres ställning som myndiga medborgare. Att låta testamentena få skrivas fritt av den vars tillgångar ska testamenteras bort, istället för av staten, vore definitivt ett gott steg på vägen.

John Gustavsson