Vissa våldsextrema grupper fördöms i medier, av regeringen och säpo, medan man ser mellan fingrarna när det gäller andra våldsbejakande extremister. Det visar att Sverige har ett svårt demokratiskt problem som etablissemangen blundar för.

Fördömanden av NMR och andra nationalsocialistiska aktörer är otvetydiga och totala i Sverige. Det är bra. Men man skulle önska att avståndstagandet var lika tydligt och konsekvent när det gäller dem som är eller har samröre med islamistiska extremister och vänsterextremister.

Men så är det inte i vårt land.

Partiledaren i Vänsterpartiet har medvetet uppträtt i valkampanj med företrädare för AFA-extremisterna. När dessa AFA-ligister i helgen vandaliserade en folkvald politikers hem, snurrar Jonas Sjöstedt in sig i alla möjliga resonemang för att slippa ta avstånd från politiskt våld mot en motståndare.

När islamister kastar brandbomber mot fester i judiska lokaler som i Göteborg häromåret, tonar svenska medier medvetet ner brotten och går långt för att dölja gärningsmännens bakgrund och motiv. Det är att osynliggöra och därmed stödja våldet.

Dessa skillnaden i attityd till politiskt våld är vidrig och förkastlig. Det spelar ingen roll vem förövare, offer eller motiv är – allt våld, allt hat och alla hot är lika allvarliga, lika förkastliga och lika oförenliga med demokrati.

Ur Aftonbladet 25 april 2019.

Den som inte fördömer AFA-angrepp mot en folkvald politiker har ett lika antidemokratiskt tänkande som den som slätar över ett nynazistiskt angrepp. Den som ursäktar islamistiskt våld saknar i lika hög grad respekt för demokrati som den som ursäktar våld från NMR.

Det är häpnadsväckande att detta behöver sägas i Sverige år 2020.

De etablissemang som slätar över våld, hat och hot från vänstergrupper och ursäktar islamistiska angrepp har ett mycket stort ansvar för att det politiska våldet fortsätter att vara ett problem i vårt land.

Vi borde kunna vara överens om att politiskt våld ska bekämpas från vilket håll och med vilka motiv de än genomförs.

Samtidigt måste ansvarskännande medborgare bli mer uppmärksamma på vilka politiker och medier som inte är tydliga i sitt avståndstagande av våldstendenserna. Islamister och vänsterextremister får inte fortsätta komma undan. Detta hyckleri får inte fortsätta.

Våld är våld, vem som än utför det. Det är allvarligt att Sveriges riksdag har ett parti vars ledning inte klarar av att ta avstånd från sådana fascistiska och kommunistiska beteenden.