Det är märkligt hur ingen i Sverige tar på sig ansvar för hur landet varit rustat för en viruspandemi. Det är tio gånger högre risk att dö i corona för den som är 70+ och bor på äldreboende än i gruppen som helhet.
Till vad har vi staten? Till vad betalar vi skatter? Eller som Leif Östling sa, ”vad fan får jag för pengarna?”
Inte mycket.
Är du över 70 år ska du absolut inte bo på äldreboende. Där utsätter du dig för en tio gånger högre risk att dö vid en viruspandemi. Det visar aktuella siffror från nu pågående pandemi med viruset SARS-CoV-2.
Detta trots att hela det offentliga Sverige sagt att det inte finns något viktigare än att skydda de äldre på äldreboenden.
Sämre uppfyllelse av en strategi är svår att tänka sig.
Men ingen i Sverige tar på sig ansvar.
Generaldirektör Dan ”kräks” Eliasson, som basar över beredskapen i landet, konstaterar med en axelryckning att beredskapen hade kunnat vara bättre.
Generaldirektör Johan Carlson, som basar över smittskyddet i landet, är förvånad att smitta tagit sig in på äldreboenden i sådan omfattning.
Och socialminister Lena Hallengren, den som borde visa politiskt ledarskap och skapa respekt för demokratins beslutsförmåga, ja, hon skyller på alla. ”Gemensamt ansvar”, är hennes mantra.
Men jag har som medborgare inte fått någon lön för att ta ansvar för pandemifrågan. De tre här nämnda har månadslöner på över 100.000 kr i månaden för att… ta ansvar för pandemier.
Varför ska vi betala skatt?
Varför i herrans namn ska vi betala skatter och tillsätta experter och politiker med gynnsamma löner, titlar och prestige – om de inte gör sitt jobb.
Deras arbetsuppgift är att rädda äldre från att dö i virussmitta. Deras uppgift är att se till att beredskap finns när det gäller skyddsutrustning, mediciner mm för kriser och katastrofer. Deras jobb är kontrollera att de organisationer man har under sig faktiskt fungerar. Det räcker inte att gå på konferenser och babbla. Man måste verifiera att det man säger också fungerar i verkligheten.
Jag som medborgare har ingen chans att göra det i ”gemensamt” ansvarstagande. Vi medborgare tar vårt ansvar genom att sköta oss, följa regler, råd och lagar, genom att betala skatt och rösta i demokratiska val.
De demokratiskt valda ska sköta statens uppgift åt oss. Vi betalar världens högsta skatter för att just få trygghet när vi behöver den.
Regeringen har struntat i varningar från experter
Men nu, när människor dör i stor omfattning – på äldreboenden har nu mer än en på hundra dött – då säger de som tagit på sig ledartröjorna, att publiken är ansvarig för matchresultatet.
Socialminister Lena Hallengren (S) kom i SVT:s Agenda enkelt undan genom att tala om ”Vi som samhälle bör känna ett gemensamt ansvar”.
SVT följde inte upp nonsenssvaret med att fråga om varför regeringen inte följt den rapport från Folkhälsomyndigheten 2015 som slår fast att en viruspandemi kommer, förr eller senare. Myndigheten pekar också på att skyddsutrustning då kommer att gå åt i mycket stor mängd.
Varför struntade statsminister Stefan Löfven och hans ministrar i varningarna? Varför såg man inte till att beredskapen skärptes? Varför har besparingarna på äldreboenden varit så stor att man inte har personal som kan hantera smitta? Varför prioriterar politiken så mycket strunt och så lite det som är statens kärnuppgifter, det ingen annan kan göra?
Politiker med verkligheten i blickfånget
Efter den taffliga hanteringen av tsunamin 2004 förlorade Socialdemokratin sin image av att vara regeringsdugliga. Partiet förlorade regeringsmakten 2006. Ändå lärde man sig ingenting av förlusten. Man har fortsatt lägga energi på utopiska idéer om kön som social konstruktion, om identitetspolitik där seder och normer krossas och om fri invandring.
Frågan är hur stark väljarkårens reaktion mot oförmågan att visa ledarskap i verkliga problem kommer att bli denna gång, när den akuta krisen är över och utvärdering måste ske.