EU försöker göra statskupp med coronakrisen som motiv

Medlemsländerna i EU utsätts nu för hårt tryck att ge betydligt mer makt till Bryssel och förändra strukturen genom att ge EU beskattningsrätt. Det är något av ett statskuppsförsök, att ta makten från demokratiska nationer och ge den till icke av folket avsättningsbara byråkrater i Bryssel.

Nu kräver EU-kommissionen tusentals miljarder kronor att leka med. De som ska betala är norra Europas skattebetalare – allra mest ska svenska folket avstå till andra länder som misskött sin ekonomi.

Alltihop kallas ”solidaritet” och krisåtgärd pga coronapandemin, men är en noga planerad EU-styrd kupp mot demokratiska länders rätt och ansvar att styra sina egna länder.

Planerna på statskuppen mot det nationella självbestämmandet startade redan för 20 år sedan. Man började då förbereda sig på att ta makten till Bryssel i ett kommande krisläge.

– Jag är säker på att euron kommer tvinga fram en ny ekonomisk policy med nya instrument. Den är visserligen politisk omöjlig att föreslå nu, men någon dag kommer en kris och då kan de nya instrumenten skapas, sa EU-kommissionens ordförande Romano Prodi den 4 december 2001.

Coronapandemin anses nu uppenbarligen vara ett tillfälle att använda för att föra över ännu mycket mer makt från medlemsländerna till Bryssel.

EU saknar demokratins kärna

De som är för denna maktkoncentration använder hårklyverier för att ursäkta maktförflyttningen.

– Okunnigheten om hur EU fungerar är monumental. Kommissionen lägger förslag, men medlemsstaternas regeringar (i EU-rådet) fattar tillsammans med Europaparlametet besluten, inte ”Bryssel”, skriver juristen Krister Thelin på Twitter.

Men han glömmer bort att det inte finns någon opposition som väljarna kan rösta fram på EU-nivå för att stoppa utvecklingen. Det finns inget direktval där européer kan byta ut ledningen i Bryssel.

Demokratins allra mest grundläggande kärna är att väljarna i ett val kan sparka sittande regering och utse oppositionen till de styrande. Detta är omöjligt i EU. Genom indirekta val sorteras oppositionen bort. Det blir bara ja-sägarna kvar.

Det är oacceptabelt för en demokratisk organisation. Istället för den groteska politiska överbyggnad som Bryssel-etablissemangen försöker kuppa igenom, borde varje program på Europanivå vara frivillig för varje nation att bestämma om man vill vara med eller inte. Bara så får väljarna direkt makt att avgöra utvecklingen.

När EU föreslår ansvarslös V-politik är det plötsligt okej

Dagens Industri faller i fällan att gå på snacket om att EU agerar krisbekämpande. ”Men när unionen befinner sig i en kris utan motstycke är det inte rätt tillfälle att kräva stramare budget och villkorade lån.”

Lån till rimliga villkor för värre drabbade EU-länder borde vara självklart. Lån upprätthåller de moraliska normerna om att även länder måste sköta sin ekonomi. Lån är att, likt i TV-serien ”Lyxfällan”, lära sig av sina misstag.

Att skänka bort svenska skattebetalarnas tillgångar är att belöna slöseri och ansvarslöshet. Det är förunderligt att Dagens Industri och alla andra EU-kramare alltid bortser från sina egna moraliska ståndpunkter när det kommer till EU. Det som nu föreslås är mer radikal politik än vad Vänsterpartiet föreslår i riksdagen. Men när EU gör det, är det plötsligt okej.

Mindre EU för att värna självstyret

Då är logiken tydligare i Nya Wermlands-Tidningen som i ledare skriver:

”Tondövheten hos EU:s toppskikt är monumental. De har inget lärt av skepsisen mot den ökade överstatligheten och Brexit. Mer EU är svaret på alla problem, inte mindre EU. Således är också svaren på coronakrisen föga förvånande ’mer EU’. ”

Om det principiellt revolutionerande förslaget att ger EU egen beskattningsrätt skriver tidningen: ”Detta borde få det att rysa hos varje medborgare som värnar om medlemsländernas självständighet och som inte vill se att ännu mer makt flyttas till Bryssel.”

Måtte vi, befolkningarna i mindre länder, förstå att detta innebär att våra egna demokratiska val blir meningslösa. Det är bara väljare i Tyskland och Frankrike som kommer att ha inflytande, eftersom bara deras regeringschefer kommer att han något inflytande i Bryssel. Vi andra blir EU:s slavar som ska betala – men saknar varje verkligt inflytande.