Så har då Folkhälsomyndigheten också räknat fel. Precis som de 22 kritiska forskarna förra veckan. Vi måste kunna ha en öppen debatt utan sätta-dit-mentalitet.

Det är självfallet pinsamt när Folkhälsomyndigheten säger 1000 gångar, när de menar 100 gånger. Och det var inte bara en powerpoint-miss, utan felet fanns i den underliggande rapporten på 27 sidor.

Sverige har världens ögon på sig eftersom vår strategi i coronapandemin så tydligt avviker från i stort sett alla andra länder. Då borde inte fel få smyga sig in på de dagliga presskonferenserna.

Men ingen människa är perfekt. Alla gör vi fel.

För diskussionens skull borde ingen hänga upp sig på ett uppenbart slarvfel eller misstag i en stressad situation. En decimal har flyttats ett steg för långt. Felet blev därmed stort och uppenbart väldigt fort.

Ödmjukhet också mot kritiker

Samma ödmjuka inställning borde också gälla för de 22 kritiska forskarna och andra som har seriösa invändningar. Men de blev totalsågade när de hade ett räknefel i sin artikel. Krav på att de skulle sparkas från sina jobb riktades, eller i vilket fall blev påtryckningarna på deras chefer så stort att en av de berörda cheferna, Karolinska institutets rektor, gjorde ett uttalande.

Det blev ett uttalande som väcker i varje fall min beundran. På sin blogg försvarade rektor Ole Petter Ottersen sina anställda forskares rätt att delta i en öppen diskussion:

”Det bästa försvaret för akademisk frihet under covid-19 är att föra och kräva en debatt som är öppen för alla åsikter, som bygger på fakta när fakta finns tillgängliga, på tillförlitliga källor när sådana finns och på en kritisk och etisk reflektion som speglar allvar, komplexitet och osäkerhet i de aktuella frågorna.”

Och Ivar Arpi summerar budskapet i Svenska Dagbladet: ”En offentlig coronadiskussion måste bidra med mer ljus, i stället för bara hetta.”

Alla fakta är intressanta

Ett nytt virus innebär att vi lär oss efterhand vad det innebär. Covid-19 har inte uppträtt som tidigare virus. Osäkerheten är stor. Men osäkerheten är också stor kring konsekvenserna av en omfattande nedstängning av hela samhällen. Om det behövs för att minska dödsfallen måste man vara beredd på det. Men behövs det? Det är frågan.

En ny sammanställning som New York Times publicerar visar att Sverige verkar ligga bäst till när det gäller de officiellt rapporterade dödsfallen.

Artikeln spårar de missade dödsfallen, under rubriken 25,000 Missing Deaths: Tracking the True Toll of the Coronavirus Crisis, och konstaterar att det inte finns några i Sverige.

Skillnaden mellan generell statistik om överdödligheten i befolkningen jämfört med tidigare år och de av myndigheterna officiellt angivna dödsfall är minst i Sverige.

Det antyder att andra länder är sämre på att rapportera coronadödsfall än Sverige. Detta skulle då förklara varför Sverige har högre ”officiella” dödstal än andra länder. De andra länderna missar att rapportera fler dödsfall än vi.

Jag vet inte om det är sant, men jag hoppas verkligen det är så.