Sossarnas förre partisekreterare Lars Stjernkvist brukar vara mer frispråkig och analytisk än partikamraterna, men när han skriver om ledarskap blir det snömos.

Det är magasinet Axess (säger sig syssla med samhällsvetenskap men som inte bjuder in någon från SD-sfären men väl har kolumn av blivande kommunikationschef i Vänsterpartiet) som har artiklar på temat ”När ledarskapet sviktar”.

Där medverkar nämnde socialdemokrat under den talande rubriken ”Vi måste hjälpas åt”, men som mynnar ut i att S och M borde göra upp.

Ordning och reda

Det som får mig att baxna är att han tror att ”det är fullt möjligt att forma en migrationspolitik som har folklig förankring och som förenar respekt för mänskliga rättigheter och ordning och reda”. Jasså? Är det inte det Stefan Löfven sagt att han gjort i snart sex år nu, men bara ställt till det allt värre. Exempelvis med det juridiska haveriet kring ”gymnasielagen”.

Min fråga till Stjernkvist blir: Vad i herrans namn är det för politik i sak som du vill se och som skiljer sig från den förda? Är du överens med Annie Lööf och Fredrik Reinfeldt som sagt sig vilja se att invandringen öka med tiotals miljoner nya migranter? Eller är det en åtstramning? Läsaren får inget svar av Stjernkvist.

Pressa kriminella gäng

Han skriver sedan att han är övertygad om ”att det går att pressa tillbaka de kriminella gängen [och] reducera antalet mord och sprängningar”. Jaha! Men hur då? Anser Stjernkvist att partikamrat Morgan Johansson hittills gynnat och underblåst gängkriminaliteten i sin roll som justitieminister? Har inte han också i sex år hävdat att han ska stoppa gängen? Vad är det i så fall för nya förslag som Stjernkvist har? Läsaren får inga svar.

Sanningen är att Lars Stjernkvist utgår från att Axess-läsarna och hela folket är dumma i huvudet. Gång på gång säger sosseriet att nu minsann – från och med nu – ska vi stoppa kriminaliteten och invandringens negativa konsekvenser. Som om hela väljarkåren har demens och inte kommer ihåg alla de tidigare gånger S har lovat samma sak – med resultatet att allt bara blivit etter värre.

M är nya mittenpartiet som ska fångas in

Det enda nya i Stjernkvists text är att han nu vill kasta ut MP, C och L för att istället ta M som gisslan för en konkursfärdig regeringspolitik.

Med M skulle de båda partierna lättare kunna ”åstadkomma en politisk kraftsamling”, skriver Stjernkvist. Okej! Då blir min fråga: vem ska vara statsminister i en sådan tvåpartiregering? Haha, det är naturligtvis bara en retorisk fråga, för Stjernkvist finns naturligtvis inget annat läge på jorden än att Socialdemokraterna har statsministerposten och regerar, hur litet väljarstöd de än har och hur illa man än har skött landet.

Men varför vill han byta ut C och L, två partier som Socialdemokraterna velat ha som stödparti sedan 1930-talet?

Svaret är enkelt: dom är förbrukade som stoppklossar för potent och regeringsdugligt oppositionsalternativ.

När det röda blocket stod mot det borgerliga, visste S att om man får med sig nåt av mittenpartierna har man punkterat möjligheterna till en borgerlig regering. Då kan S lugnt regera vidare.

Hindra konservativt regeringsalternativ

När nu Sverigedemokraterna agerar för att samla ett konservativt oppositionsblock med SD-M-KD som skulle kunna få egen majoritet i riksdagen, är Moderaterna det nya mittenpartiet (se Samtiden feb 2017).

För S hänger makten nu på att man kan locka Moderaterna till sin sida, för att punktera en regering på konservativ majoritet. C och L är redan neutraliserade och kan sätta sig på läktaren tillsammans med V och MP.

Men det politiska innehållet? Vilken politik ska föras? Spelar ingen roll. Det framgår ju tydligt av Stjenkvist artikel. Han upprepar ett mantra av plattityder som var förbrukade redan för 20 år sedan. Men skivan har hakat upp sig, och kommer att upprepa sig till tidens ände – om inte väljarna ser till att ge nya krafter majoritet i riksdag och lokala politiska församlingar.