Därför brände Sverige upp 7,3 miljoner ansiktsmasker

Fram till början av 2000-talet fanns miljontals med munskydd och ansiktsmasker i olika modeller. Men eftersom globaliseringen innebar att inga mer kriser eller krig skulle hända, brändes de upp.

Armémuseum kan berätta att det fanns 7,3 miljoner andningsskydd i lager över hela landet i olika modeller. ”Sverige strösslade med andningsskydd”, skriver Peter Kadhammar i Aftonbladet.

Dessa andningsskydd var inköpta åren 1969 till 1994 för att skydda Sveriges befolkning. Skydden kostade 75 kronor styck. Men i början på 2000-talet brändes de alla upp. Minst 30 procent av skyddsmaskerna var fortfarande funktionsdugliga. När man ändå höll på, brände man upp de 2,2 miljoner andningsskydd som fortfarande var funktionsdugliga.

Skälet till att Svenska staten förr ansåg det lämpligt att ha stora volymer av ansiktsmasker var att sådana produkt kan vara svår att få tag på under kriser och krig. Det är också något som en utredning Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, påpekade förra året. Därför måste man i förväg säkra tillgången, om man vill kunna skydda svenska folket.

Men varken borgerliga eller socialdemokratiska regeringar brydde sig om propåer om att krisberedskap är en god sak att ha. Men sådant skulle inte behövas. Det är bara att kast pengar i sjön.

Ja, nationell krisberedskap är ju lika onödiga som din egen hemförsäkring. Den blir ju bara bra att ha när olyckan varit framme. De svenska makthavarna har i 30 år varit dummare än varje lägenhetsinnehavare och villaägare.

De politiska makthavarna är så bländade av globaliseringen att de tror att inga kriser eller nödlägen någonsin mer skulle kunna uppstå.

Eller som Kadhammar skriver, ”Nu var de i vägen för den nya tiden. Vad skulle man ta sig till med dessa onödiga prylar?”

Denna groteska kortsiktighet måste skärskådas när coronapandemin lagt sig. Ansåg ansvariga ministrar att tillräcklig beredskap fanns? Om inte, vad har man gjort för att förstärka den?

För det är så att Kadhammar har fel på en punkt. Han hävdar att ”destruktionen av beredskapen skedde utan debatt. Den bara skedde. Alla var med.” Ett parti har inte varit med. Sverigedemokraterna har motsatt sig avveckling av svensk beredskap. Exempelvis var man det enda parti som var emot avskaffandet av värnplikten 2010. (Ett beslut som de andra partierna fick ångra några år senare.)