Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Mediefenomenet Joakim Lamotte har äntligen fått seriös uppmärksamhet i gammelmedia. I söndagsintervjun i Sveriges Radio framträder han i helbild och det blir ett tidsdokument om polariseringen, tonläget i debatten och om yttrandefriheten i Sverige.

Med sin mobilkamera i högsta hugg når Joakim Lamotte miljontals människor med sina videor. Han har givit upphov till epitetet ”swishjournalism” och han är en ledande röst i alternativa medier på internet. Därför är han avskydd av etablissemang inom politik och media.

Men nu medverkar han i morgondagens Söndagsintervju i Sveriges Radio med Martin Wicklin. Och det blir till ett intressant dokument över vår tid.

Truckföraren som blev journalist

Joakim Lamotte kommer från Lilla Edet. Han körde truck på bruket. Sen var han på Saab som bilbyggare. Men det var journalist han ville bli. Och han var fräck nog att ringa SVT-redaktionen för ”Uppdrag Granskning” och fick faktiskt börja jobba där. När han arbetade med SVT-produktionen ”Debatt” träffade jag honom några gånger på 00-talet i ”green room” inför sändning. Han var redan då en profil som stack ut.

Lamotte får i söndagsintervjun frågan varför han övergav de etablerade medierna.

– Om jag får en miljon visningar på ett videoinlägg på Facebook… att en enskild person kan få så många tittare – mer än vad Uppdrag granskning har på ett avsnitt. Det är klart att då måste jag använda det, kände jag.

Lamotte har en provocerande stil.

– Jag gillar ju att peta i sådant som är känsligt. Jag upplever att vi har svårt i Sverige att ta i vissa ämnen. När andra inte gör det, så tänker jag fasimig ge mig dit och peta, och gräva, röra runt lite. Det är viktigt för den öppna debatten. Att man vågar ta i sådant som är känsligt, som är tabu, oavsett vad det är. Det är alldeles för mycket tassande…

Han resonerar om varför han hamnat i åsiktsjournalistik.

– Sen blev det den här positioneringen. Vissa var ute och sa att Sverige har aldrig varit tryggare. Magnus Betnér, Henrik Schyffert och de här gubbarna ställde sig på en kant och sa att vi ska inte vara alarmister. Den bilden dom förmedlade var ingenting jag kände igen. Jag såg en samhällsutveckling som gick åt andra hållet. Då bestämde jag mig för att bli en slags motpol till dem.

– Pensionärerna i Trollhättan får ha skottsäkra glas i sina lokaler, sjuksköterskor på sjukhus måste ha larm, vi har väktare på bibliotek. Vi har en samhällsutveckling som jag anser inte går åt rätt håll. Jag förstår inte dom som förnekar detta. Har det blivit så här av en slump, frågar han i den timslånga intervjun.

Öppenheten är demokratins första villkor

Jag anser att Joakim Lamotte är oerhört viktig för svensk debatt. Ja, han är som burfåglarna i gruvorna förr i världen – när fåglarna tuppade av var det för farligt för gruvarbetarna att stanna. Så länge Lamotte kan verka och sprida sina sändningar vet vi att Sverige fortfarande har yttrandefrihet.

Det första som totalitära aktörer gör, är att stoppa yttrandefrihet och det fria ordet. Vänsteretablissemangen i Sverige försöker smyga på oss censur på många olika sätt, bland annat genom hot och hat. Att Lamotte står upp mot det är en imponerande gärning, även om han inte alltid uppnår rätt balans. Hans ”petande” i känsliga frågor gör vårt samhälle öppnare och friare.