Dokumentärserien ’Haverikommissionen’ säger mycket om människan

Olycksutredningar inom flygbranschen handlar om att lära sig varför det hände, så att det inte ska ske igen snarare än att straffa de som begått misstag. Det ger en lärorikt vetenskaplig miljö som också bidrar till en dokumentärserie av allra högsta kvalitet.

En TV-serier jag följt över många år är ”Haverikommissionen” på National Geographic Channel. Man är nu inne på 20:e säsongen och har rapporterat om 180 utredningar av allvarliga flygolyckor eller tillbud. TV-serien produceras av det kanadensiska produktionsbolaget Cineflix.

Även om det på ytan säkert kan verka lite väl nördigt att vilja veta hur flyghaverier kom att ske, så berör utredningarna alltid något av det mest djupliggande mänskliga: att studera hur fel uppstått, hur vi reagerar vid fel och framför allt förklara varför fel kunnat uppstå. En vilja att förstå, erkänna det öppet och rätta till saker som gått fel. En hållning vi numera saknar inom alltfler sfärer i dagens samhälle!

Serien bygger uteslutande på bevis som myndigheter och flygbolag slår fast i slutrapporter över verkliga haverier. Det handlar om data från de ”svarta lådorna”, undersökning av vrakdelar, psykologiska analyser och rekonstruktioner. Alltid vetenskapligt, grundat på fakta.

Och för mig är det en fröjd att få se hur ett facit växer fram kring en allvarlig händelse på liv och död.

Olyckor sker sällan genom att ett misstag begåtts. Oftast krävs flera helt separata avsteg från regler, rutiner eller förutsättningar för att en olycka ska hända. Att se rekonstruktioner på hur det kunde bli så fel, är alltid lärorikt. Det avslöjar människans natur.

Hjältemodiga räddningar

Själv tycker jag bäst om de avsnitt där piloterna lyckats rädda upp en hopplös situation, så att det istället för många döda blir till ett tillbud utan skador. Piloter som lyckas landa på Hudsonfloden, på gräsmatta mitt i stan eller på en ö ute i havet vid bränslestopp. En favorit är när kaptenen manövrerar Boeingplanet som ett segelflyg för att bromsa det efter motorhaveri inför landning på näraliggande landningsbana. Eller piloter som efter missilattack lyckas landa med trasiga styrreglage. Liksom piloter som överlistar flygdatorer som löper amok.

Det är viktigt att minnas att flygresandet är något av det mest säkra vi kan göra, inte minst jämfört med biltrafik. Men när olyckan är framme för flygplan blir den en mycket större händelse eftersom så många är inblandade och flygolyckor alltid är dramatiska.

SAS-kraschen i Gottröra

Ett avsnitt handlar om SAS-planet som kraschade i Gottröra strax efter start på Arlanda 1991, då många skadades men ingen dog. TV-programmet följer haverikommissionens rapport och slår fast att danske piloten Stefan Rasmussen agerat helt korrekt. När han förstod att is lossnade från vingarna och sögs in i motorerna, slog han av på gasreglagen för att inte förstöra rotorbladen i motorerna. Men färddatorn tog över och accelererade eftersom planet befann sig så nära marken. Datorn körde alltså sönder motorerna och planet kraschlandade.

Rasmussen slutade flyga eftersom han inte längre kunde lita på att det var han som pilot som flög planet. ”Det är som att köra bil och svänga åt höger med ratten, men bilen svänger åt vänster”, har han sagt.

SAS fick kritik för att man inte informerat och utbildat piloterna om den nya automationen och för att avisningen inte skett tillräckligt noggrant.

Från luftskepp till rymdfärjor

Under dessa 20 säsonger har man tittat närmare på alla sorters flygolyckor, från luftskeppet Hindenburg som brann upp vid landning i New York 1937 till rymdfärjan Columbia som brann upp när den återvände till jordens atmosfär 2003.

Jag skulle önska att så många fler sektorer av vårt moderna samhälle hade de vetenskapliga normer och attityder som flygbranschen har. Vi måste i alla sammanhang erkänna bristerna, om vi ska kunna göra något åt dem. Tyvärr är flygbranschens säkerhetsarbete ett unikum i att inte styras av prestige eller politiska hänsyn.